Tehå

Ja, nu kan jag glädja alla chockerade och upprörda läsare med att mitt illgula hår har försvunnit! Jag gick runt med det några dagar och fick utstå spott och spe! Många skrattade och pekade och några skakade bara på huvudet. Min painolärare frågade mig bara varför och vems fel det var, och av Robert blev jag kallas sunshine! Min instuderingslärare sa efter ett tag att "det är ju faktiskt inte så hemskt, man vänjer sig efter ett tag" och Brassensemble-läraren sa att han tyckte det var kul att jag vågade... Som ni förstår hade jag några svåra dagar med ångest, panik, blod, svett och tårar!
Lr näe, ok, jag tyckte faktiskt det var lite kul! Det var absolut itne snyggt men lite kul var det ändå! Men igår (torsdag) åkte jag till Farsta Centrum och skaffade ny färg. Jag frågade expediterna om färgen ljus askblond skulle ta bort mitt gula hår, och hon va lite tveksam "jag vet inte... det är väldigt gult!". En annan expedit kom dit också och hon tyckte det var jätteroligt att jag hade gult hår och sa att hon tyckte de va coolt! Och var väldigt optimistisk, menmen, jag köpte färgen och färgade på kvällen och det gula försvann. Jag är nöjd med resultatet!

Sedan kan jag också berätta att Thess inte längre är gravid, hon fick missfall i Thailand. Hon fick opereras i ett trångt sjukhus och läkarna kunde inte engelska och michael fick inte stanna med henne där. Men nu mår hon väldigt bra fysiskt, men naturligtvis är det jättejobbigt för både henne och Michael psykiskt! Själv tycker jag det är jättetråkigt och är ledsen för det, men de händer tydligen i snitt vart sjätte foster, så det är inte så ovanligt, och barnet hade tydligen ändå varit så sjukt att det inte kunnat överleva länge efter födsel. Men ni får gärna tänka och be för Therese och Michael för jag tror dom behöver det!