GRATTIS VICTORIA OCH DANIEL, GRATTIS SVERIGE!



(ja bilden är snodd från expressen :P)

Idag smällde det äntligen! Vi har längtat, vi har blivit överösta med information, spekulationer, bilder, skvaller och annat om bröllopet, under lång tid. Jag erkänner att det varit lite i överkant ibland, även om jag är starkt rojalistisk, men jag försvarar det nästan överdrivna med att Sverige beräknas tjäna ganska stor hacka på bröllopet med allt som handlas i samband med det, och ju större media gör det, ju mer tjänar Sverige på det.

Bröllopet var jättefint! Verkligen jättefint! Jag tycker att allt var nästan perfekt. Men det som gjorde att det blev så stort var ju också att folk gjorde det så stort och fint. Det har tydligen aldrig varit så många kungligheter i Sverige innan, och alla var uppklädda och med mängder av krimskrams. Alla som hade hand med planering eller någon speciell roll i bröllopet tog det väldigt serriöst och gjorde det bra. Och ungefär en halv miljon människor stod på Stockholms gator och jublade, och mängder följde det via TV och internet. Inte bara i Sverige utan över hela världen.

Talen som Victoria, Daniel, Kungen och Olle höll var inte så stelt korrekta som det lätt kan bli vid såna här tillfällen, utan personliga och hjärtliga. Victoria och Daniel var inte rädda för att visa att dom verkligen var kära i varandra, och Sveriges folk var inte rädda för att visa att vi också älskar dem. Endast EN liten detalj stör mej, och det är hur Daniels mamma hade fixat stilen. Klänningen var ok, även om hon kunde slagit på mycket större när hennes son gifter sig med kronprinsessan, men det värsta var håret! Hon hade inte gjort något speciellt med det! Och hon var brudgummens mamma! Jag tycker det är jättekonstigt! hon passade inte in...

Jag önskar bittert att jag hade åkt upp till Stockholm. Jag hade funderat på det länge. Jag fick ju en förfrågan (inte bara jag, utan alla eller i alla fall många som varit med tidigare) från landslaget om jag ville vara med och spela. Men när jag fick den förfrågan visste jag inte om jag hade sommarjobb, och hade jag inte haft det hade jag inte haft råd. Och när jag sedan fick sommarjobb var det för sent att vara med, men då tänkte jag åka upp och bara stå i folkmassan. Men jag med min ärthjärna hade inte förstått att det skulle vara storbildsskärmar uppsatta på flera ställen i stan. Så jag trodde att jag inte skulle få se vigseln eller nästan något om jag åkte upp, utan bara en lite skymt när dom åkte förbi. Men sedan fick jag ju veta att jag hade kunnat följa allt, OCH hurra för dom. Bittert, bittert... jag får hoppas att jag lever när deras äldsta barn gifter sig! =)












Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0