Konserter i dagarna två

Så igår hade vi äntligen stora konserten med Scheherazade, både stycket av Rimsky-Korsakov och det av Ravel. När jag kom till genrepet innan konserten hade jag självförtroendet på topp, för det var en bra-form-dag. Men naturligtvis så kixade jag sönder solot på genrepet. Eller kixade sönder är väl att ta i, men jag kixade på en ton båda gångerna. Det är ok att kixa på en eller två toner i ett solo, om det är långt och tekniskt svårt, men det här är kort och inte tekniskt svårt. Det enda man måste kämpa emot är nerverna! 
 
Så när jag kom till konserten, där lokalen var helt fylld, d.v.s ca 1200 pers, var jag naturligtvis nervös att det skulle bli samma sak som på genrepet. Första solot gick fint men andra (det är samma lilla snutt som kommer tillbaka två gånger) började jag tänka "ohjälp nu sitter alla  här inne och lyssnar på bara dig (bland publiken visste jag att bland annat en av Frankrikes bästa trombonister satt, samt förmodligen en hel del andra från musikhögskolan), så det gäller VERKLIGEN att du klarar det". När man tänker så går det aldrig bra! Jag kixade och spelade allmänt ostabilt. Surt!!
 
Idag spelade vi samma stycke igen, fast den här gången för barn. Innan vi spelade själva stycket var det några som berättade historien bakom stycket och tog musikexempel, och då skulle bland annat jag ställa mig upp och spela mitt solo helt ensam. Det är svårare för då har jag ingen ton att relatera till innan, så risken att jag kixar är stor. Men idag gick det riktigt bra, både när jag skulle visa innan vi spelade själva stycket, och när vi spelade stycket. 
 
Vare sig man är nöjd eller inte så är det så fruktansvärt KUL att spela konsert! Man tar på sig en kostym, gör sig redo, alla musiker är på bra, men lite nervöst, humör innan och när man går in på scen ser man att det är fullsatt och folk applåderar. Sen gäller det bara att ge sitt allt! Ofta är man helt slut efter en konsert. För er som inte prövat spela konsert med en orkester: lär er ett instrument och spela! Finns inget bättre!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0