Tehå

Jag hade en lektion med Håkan Björkman idag igen. Lektionen var ungefär en timme, men vi bröt i mitten och gick och åt. Dom andra på brasslinjen hade redan ätit så det var bara Håkan och jag som käkade. Han är inte bara sinnessjukt duktig trombonist utan också otroligt skön person, alltid glad och trevlig och det var kul att få snacka med honom. Jag vet att han är en människa, men en övermänsklig sådan, så det är kanske inte så konstigt att jag ser upp till honom! Men så började jag tänka på hur olikt det var för ett halvår sedan. Då bodde jag i Lönneberga med 200 invånare, och kunde nästan aldrig gå på riktigt bra konserter. Som trombonlärare hade jag Annicka Rickardsson, som var en väldigt bra lärare tycker jag, så där hade jag tur. Men orkestrarna var ju helt klart amatörnivå, och hade aldrig tillräckligt med folk.
Nu bara några månader senare har jag Håkan som trombonlärare. Det är ju naturligtvis svårt att bedöma hur bra musiker är, men han har vunnit internationella priser som bästa solotrombonist, så han tillhör ju absoluta eliten. Jag kan gå på flera konserter i veckan med riktigt bra orkestrar och ensamblar, och själv spelar jag med i en orkester som ändå är ganska bra. Och de två brassensemblar jag är med i är också bra, där de flesta tänkt bli musiker. Det har helt klart ändras, och jag tänkter bara passa på och njuta för jag älskar alla möjligheter jag får och att bo i Stockholm!

Det är alltså Håkan som spelar på båda videoklippen.