Tehå

Enligt min lärare är det bara en sak på trombonistutbildningen som är viktig. Jag hade naturligtvis gissat att det var skalor han menade, så mycket som han tjatar om det, men han syftade på förstaåringarnas middag. Alltså de som går första året i trombonklassen på CNSMP ska ordna en middag för de andra tormbonisterna, trombonlärarna (huvudläraren är han med grått hår, höger i bild) och pianoackompanjetören (hon med rosa tröja, vänster i bild) där de tar med något som är speciellt för den regionen de kommer ifrån. Som utbytesstudent räknas jag automatiskt som förstaåring så jag skulle också ta med något svenskt.

 

Men vad kan man hitta för svenskt i Paris? Inte så mycket! Det hade ju varit klockrent att ha med ostkaka, för det är ju typiskt småländskt. Men det kunde jag ju glömma, för det hittar jag inte i Paris. Men IKEA har en svensk matvarubutik där jag köpte julmust, pepparkakor och glögg, och så gjorde jag fläskpannkaka. Fläskpannkakan gillade de, och pepparkakan sa de också var god men julmusten var de lite tveksamma till. Som de sa "C'est un peu bizarre quand même" vilket ordagrant betyder "Det är lite märkligt ändå" men som även kan översättas till "Hjälp, hur ska jag kunna göra mig av med det här utan att han ser?"

 

De har inte lärt sig mycket svenska precis, men de har lärt sig att säga "skål", och en av dem som kommit snäppet närmare flytande svenska kan även säga "tack så mycket" och "hej". Efter att skolan stängde drog vi vidare till en av trobonisterna som bor väldigt nära CNSMP, i en byggnad där (tror jag) bara elever från CNSMP bor. Det är kul att hänga där, för alla besöker varandra och sprids det att det är party hos någon så kommer plötsligt 10-20 till som har lust att hänga. Men jag skulle aldrig vilja bo där för de har INGEN respekt vad det gäller tystnad på kvällen. Mitt i natten tar de en trombon och trumpet, öppnar fönstret och spelar så starkt de bara kan, och det är inte lite starkt kan jag säga! Då kan man ju vänta sig att någon ryter att de ska hålla käft, men näe, istället hör vi en hornist som försöker utmana, och en annan trumpetare hakar också på. Och när de tävlat om att spela starkast och fulast i kanske en kvart bankar det på dörren och massa folk som hajjat att det försigår något där vill haka på. Musiken är på högsta volym och folk skriker lite i största allmänhet, men inte en enda granne som klagar. Och det är inte första gången det händer, vi har spelat 10 tormbonister där utan att de klagat. Musiker är ett släkte för sig själva!