Julen är hääär...

Ja nu när julen börjar närma sig måste ju julbelysningen upp, så folk får lite shoppinglust! Idag var det dags för julbelysningen på les Champs-Élysées att tändas. Det skulle vara något jippo med Paris borgmästade och någon fransk filmkändis, men jag hade inte hajjat vart exakt det skulle vara och avenyn är ju några kilometer lång så jag missade det. Men lamporna tändes i alla fall! 
Under tiden jag fotade ställde sig en tjej framför kameran, för att hennes kompis skulle fota henne. Men står man framför min kamera får man skylla sig själv, så nu är hon på min blogg! =) (om du läser det här får du ta alla klagomål och ersättningskrav med min assistent!)

Vid les Champs-Elysées har de också en julmarknad med julgodis, julmusik, karuseller och hela paketet. Det är ju alltid uppskattat!
 
 
Men när man ändå är vid les Champs-Élyées kan man ju lika gärna gå och shoppa lite. Många av butikerna är se-men-inte-röra-butiker, men det finns en del som även vanliga dödliga kan handla i. Jag har kom därifrån en tröja och en halsduk rikare! (och lite pengar fattigare)
Det kan ju hända att en av er uppmärksamma läsare kommer ihåg att jag åkte ned till Frankrike med ganska mycket övervikt i packningen, och undrar hur jag tänker när jag går och köper mer grejer här. Men då kan jag berätta för dig att du har helt rätt. Jag kommer aldrig kunna få med mig allt hem, men det är 3 månader tills dess så jag skiter i det!

När jag skulle pröva tröjan i provrummet sa den ena som stod och tog emot att jag fick vänta någon minut innan jag kunde prova, och snäll som jag är satte jag mig och väntade. Men den expediten som sagt det gick iväg, och den andra trodde att jag väntade på en kompis som provade kläder. Jag satt där och väntade och såg andra kunder som gick in i provrummen och provade. Till slut gick jag fram och frågade lite tafatt "Ursäkta, men varför ska jag sitta vänta egentligen?". Hon kollade på mig som om jag var helt dum, så jag fick förklara att den andra expediten sagt åt mig att vänta. Varför hon hade sagt det vet jag inte, men hur som helst fick jag prova mina kläder till slut. Jag borde nästan skriva en bok med alla dumma saker jag sagt, gjort eller hamnat i, för det är mer än en händelse kan jag säga!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0