Tehå

 

De senaste veckorna har det gått ganska bra att spela, även när jag spelat upp för de andra trombonisterna. Det har inte gått extremt bra, men ändå hyffsat. Så jag har fått höra både från min lärare, pianisten och de andra trombonisterna att jag har utvecklats otroligt mycket sedan starten. Phytt heller! "Utveckligen" som de hör beror ju på att jag de första veckorna var nervös som en högstadieelev som ska redovisa, och spelade som en tondöv elefant! Om man börjar på 0 kan det ju nästan inte gå åt något annat håll än uppåt! Såklart har jag utvecklats det kan jag själv märka, men tyvärr tror jag att det mesta av utvecklingen de hör bara beror på mindre nervositet. Men hur som helst är det ju skönt att det går bättre, och att klara att behärska nervositet är ju också en slagt utveckling. Summan av kardemumman är att det är kul att spela trombon!