Mina öron blöder!
Under gymnasiet fick Daniel och jag för oss att vi skulle vara riktigt kulturella och gå på konserterna som aspelands musikförening ordnade. Det var egentligen en oskriven regel att man inte skulle gå på de konserterna om man var under 65 år, eller egentligen skulle man inte gå alls, för idéen var att konsertsalen skulle vara nästan tom. Entusiastiska som vi var tänkte vi börja med en konsert som hette "den moderna kammarmusiken". Det var ett beslut som vi bittert kom att ångra! Under konserten försökte jag desperat att komma på något sätt att antingen smita ut eller åtminstone stänga ute ljudet, utan att vara oartig. Men eftersom vi var så få i lokalen hade musikerna full uppmärksamhet på oss. Jag kom fram till att det inte fanns något sätt... Sensmoralen av konserten var "gå aldrig på en konsert med modern kammarmusik om du inte är döv", vilket jag mycket troget hållit mig till.
MEN, idag har jag upptäckt att det finns något som är betydligt värre än modern klassisk kammarmusik! Det är modern jazzkammarmusik! Martine, tanten jag hyr av, brukar nämligen ordna kammarkonserter i hennes salong, och bjuda in massa musikintresserade människor som bor i det här kvarteret. Mycket trevligt om det inte vore för att musikerna var två slagverkare, en saxofonist och en kontrabasist, och musikens tema var, konstigt och fult! Jag har aldrig varit med om någon musik jag tyckt så genuint illa om... möjligen hårdrock i så fall. Det var lite toner här och var, lite falska ackord, mååånga konstiga slagverksinstrument och ingen melodi eller harmonik! Jag riktigt längtade tillbaka till "den moderna kammarmusiken" i Hultsfred, så illa var det.
En mycket enkel och bra regel för musik är: ju fler konstiga instrument du ser (speciellt slagverksinstrument) ju konstigare är musiken! Gå ut från konserten INNAN den börjar!
Men som tur var har de en tradition att alla tar med sig något i matväg och så är det mingel med mat efter konserten. Det är ju alltid kul att pröva lite fransk mat, som smakar väldigt bra för övrigt. Och fransmän är ju trevliga så även om jag är ganska försiktig och blyg i nya sällskap var det många som började prata med mig, och jag fick en riktigt trevlig kväll trots traumat jag hade under konserten.
Kommentarer
Trackback
