Tehå

Ibland är man ju dum på riktigt. När jag kom till Paris fick jag välja ganska fritt vilka kurser jag skulle läsa, och jag tänkte att det kunde vara bra att läsa någon teorikurs här, dels för att hålla teorin vid liv, och dels för att det kan vara bra att ha lärt franska systemen om jag vill arbeta eller studera något här senare. Så jag hoppade på en kurs som hette "Écriture", alltså "skrivning". Jag hade inte helt koll på vad kursen skulle innehålla, men det visade sig att det i princip bara är koralharmonisering, fast för stråkkvartett, inklusive violans altklav. Usch vad det är tråkigt! Jag gillar att komponera men jag hatar att bara sätta ut toner efter massa regler som vi lärt oss. Dessutom är det ganska svårt också. Det värsta är att vi får en uppgift varje gång, och eftersom vi är så få går han igenom varje persons uppgift, så jag kan inte bara skita i läxan. Och det är jag själv som valt kursen... suck!

 

Ikväll när jag skulle ta tunnelbanan hem från skolan, gick jag lite i min egen värld och lyssnade på musik, och så plötligt är det någon som rycker ut ena öronsnäckan, och förbi går en man på ca 40-50 år och flinar åt mig. Jag blev såklart irriterad för vad ska han gå och rycka ut mina öronproppar, så jag försökte blänga på honom, men så ser jag att det är min lärare i prima vista, ni vet han som sågar mig totalt (bl.a. "Är alla på din nivå i Sverige? Eller de andra kanske är ÄNNU sämre?!" sagt lite skämtsamt, men han menar det, var så säker! :P). Men som tur var tror jag inte han uppfattade att jag blängde, för han önskade mig i alla fall en trevlig kväll. Jag lär märka imorgon när vi har orkesterutdrag. Ibland när han vill ha lite roligt tar han den svåraste biten ur ett orkesterutdrag och så säger han "Thobias solo!" så ska jag spela ensam a vista, till allas stora nöje ;)