Stockholm är min stad
Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen, men min dator mår inte bra, så den startar bara undantagsvis. Idag fick jag igång den igen för första gången sedan fredags.
Våren har kommit till Stockholm på allvar nu och jag var ute på en liten runda idag och fotade. Kungsträdgården är ju en klassiker på våren. Men det finns även flera andra fina platser i Stockholm.
Jag läste en artikel för några dagar sedan om att det tar lång tid innan inflyttade folk känner sig som Stockholmare, och började tänka på hur det är för mig. Det tog inte många månader i Stockholm innan jag kände mig mer hemma här än jag någonsin gjort i Lönneberga. Lönneberga är och kommer alltid vara orten där jag är förr och uppvuxen, och jag har ju helt klart en speciell koppling till Lönneberga och Småland. Men ändå har jag aldrig känt mig helt hemma i Hultsfred. Jag bodde där, det var mitt hem, men jag hörde egentligen inte dit. Så känner jag ännu mer nu när jag kommer hem på besök. Däremot känner jag mig helt hemma och helt trygg i Stockholm. Det är dit jag hör till, jag är stockholmare. Det är kul att det kan vara så olika, för jag vet att det finns andra som bor i Stockholm som känner precis tvärt om. Men för mig är och förblir Stockholm min stad... tillsammans med Paris såklart!
Jag snokade också lite på facebook vart min gamla högstadie och gymnasieklass tagit vägen. Från min högstadieklass är det, vad jag kunde se, bara 7 personer av 21 som flyttat från länet. 4 av dem är från "viktoriaskolgänget". De andra bor kvar och jobbar i en industri, äldrevården eller liknande. Från min gymnasieklass, naturklassen, är det ingen person som bor kvar i länet. En person bor i Vetlanda, men hon har en färdig optikerubildning och jobbar i en optikerbutik. Det är absolut inget fel med att bo kvar i Hultsfred och jobba på en industri. Vill man det så ska man såklart göra det. Men det är bara så långt ifrån mig! Jag skulle aldrig vilja ha ett sånt liv!
Kommentarer
Trackback
