Tehå

Natten till idag när jag kom hem till Flemingsberg efter firande hos Johan B, var jag allmänt trött och skämtade med Marcus om att jag hade vapen som jag hade tystat folk med. Marcus försökte få mig att va tyst och menade att om folk hörde det kunde jag få åka på förhör hos polisen. Jag tyckte han överdrev och för övrigt fanns det väl inga poliser i Flemingberg då mitt på natten. Jag mötte en polis på tågperrongen och två poliser på väg hem. I morse när jag gick bakvägen till pendeltåget såg jag en till polis. Märkligt tänkte jag, det hade förmodligen hänt något. 

 

Tydligen var det det här som hänt

i grannhuset. Jag bor på Röntgenvägen 1 och det här var Röntgenvägen 5. Senare under dagen har det tydligen varit fullt av poliser och bombexperter här och insatsstyrkan fick också åka hit. Lite läskigt att det varit mordförök med bomb i grannhuset. Men vi klarade oss i alla fall. 

 

Ja nu kommer äntligen lite bilder från kulturnatten som var för snart en vecka sedan. Vi började med att besök kungliga hovstallet. Tyvärr var inte Madeleine där, men däremot fanns det flera stora och fina hästar. Men vi blev lite misstänksamma för flera bås var tomma och precis utanför sålde de korv och bröd. Hmm... 

 

Våren har kommit nu får man nog ändå säga! Vid musikhögskolan är det fullt av blommor, och gräset börjar på sina ställen bli grönt. Det var på tiden

 

Igår kväll var det kulturnatt i Stockholm. Det var olika evenemang, konserter och annar över hela staden. Jag drog till hovstallet, stadshuset, slottet och lite annat smått och gott. Det kommer bilder från det senare, för jag använde min braiga kamera och nu har jag ingen sladd för att föra över bilderna till datorn :S

Idag blev det årets första solning på Davidsklippan (eller fredhällsklipporna som de kanske brukar heta) för min del. Jag lyckades till och med få lite solbränna! Härligt! Jag måste börja i tid om jag ska få någon vättig solbränna innan sommarn är över, för jag är så blek i mig själv... 

 

Ja sådär såg det ut när vi igår spelade konserten med Roland Pöntinen. Konserten gick väl ganska bra, och Pöntinen är fantastiskt duktig! I oboesolot i Tjajkovskijs svansjön krånglade en oboe så den skrek och tjöt det alla möjliga toner som inte fanns med i noterna (på ett sätt som lät som en träffande imitation av vår f.d. oboist i Hultsfreds orkesterförening), så andraoboisten försökte ta över med lite avistaläsning. Tillslut fick dirigenten slå av, och oboisten kunde leta upp och rätta till felet, och sedan spela stycket som det skulle låta! =)

 

Imorn ska jag också spela en konsert eftersom en annan trombonist blivit sjuk, så de fick ringa in mig. Vi ska spela historien om en soldat och jag kollade på noterna först idag, så det känns lite halvt. Men efter den konserten hoppas jag det lugnar ner sig. Imorgon har jag att på 17 dagar ha haft 20 orkester-/ensemblerep och 5 konserter. Utöver det har jag ju haft trombonlektioner, rep med pianist, trombonsektionsrep och annat smått och gott. Det är otroligt kul, men det har varit lite väl intensivt just nu, så det ska bli skönt efter imorgon när det lugnar ned sig något, åtminstone för några dagar =)

Allt i sin ordning:

Först vill jag be om ursäkt för att förra inlägget jag skrev var så slarvigt skrivet. Jag läste igenom det senare och såg att det var både stavfel och klumpig svenska. Ledsen för det ;)

 

I lördags hade jag, Krille, Martin, Erik och Daniel en brassdag. Först spelade och repade vi Ewalds brasskvintett no. 2, sedan gick vi till Berwaldhallen och lyssnade på Bruckners symfoni 4 (magi!) innan vi avslutade med middag hemma hos mig. Vilken tur jag har att jag har släkt och vänner som spelar brassinstrument! =)

 

Igår spelade jag en konsert med Södertörns brassband på kvällen. Förstatrombonisten hade blivit sjuk så de ringde mig. Det är lite trevligt att göra smågig på olika ställen då och då, fast den här gången fick jag för dåligt betalt. Dessutom ville han från början betala mig svart, men jag sa att jag inte tog svartjobb, så jag fick det vitt tillslut. Jag blir så sjukt irriterad på att det är så många som vill köra svart. Det är omoraliskt och egoistiskt!

 

Den her veckan har jag haft praktik i Västerås Sinfonietta. Det började lite spännande på måndagen när vi skulle börja repa. Platsen för förstarombonen var tom, när repititionen började. Det visade sig att de hade glömt tillkalla en förstatrombonist. De trodde att han också skulle komma från kungliga musikhögskolan, men där hade ingen blivit tillfrågad, Hur som helst slutade det med att Håkan Björkman hoppae in. Underbart ju! Hur kul är det inte att spela i sektion med Håkan? :D 

 

Vi uruppförde en symfoni av W. W. Glaser, som skrevs för 23 år sedan men som aldrig uppförts. Det var jättekul musik tycker jag! Modernt men med melodier, rytm och harmonik som var både spännande och vackra. Jag är lite förvånad att den inte spelats tidigare. Vi spelade också en overyr av C. M. von Weber. Konserten gick riktigt bra och jag njöt i fulla drag av att spela. Men det var frack dom gällde som klädsel. Jag visste inte det förrän dagen innan, men lyckades låna till mig en frack. Tyvärr är ju jag väldigt liten på alla håll så jag såg ut lite som en clown med stora byxor som hade legat på golvet om det inte var för hängslena. Jag tror bestämt det kan vara en poäng att införskaffa en frack som sitter som en frack ska sitta! =)

 

 

Idag fick jag ett brev på posten med det här stycket i! Ni som följer bloggen kanske kommer ihåg att jag för ett tag sedan skickade ned det här till Frankrike:

 

Mamma var alltid noga med att vi hade en riktig söndagsmiddag på söndagen. Det var helt otänkbart att äta köttbullar och makaroner eller korv och potatismos. Det är en tradition som jag anser vara mycket värd. Jag har absolut inte följt den i Stockholm. Men de söndagar som jag kommer hem lite tidigare vill jag gärna göra något gott. Så idag blev det fläskkarré stekt i grillolja med honungssmak, klyftpotatis, gräddsås och (hör och häpna!) pappas exklusiva vinbärsgelé. Möms!

 

Idag fick jag tyvärr ett tråkigt besked. En man jag känner har dött. Jag visste sedan tidigare att han hade canser, men visste inte att det var så illa, och hade på något sätt hela tiden tänkt att han skulle bli frisk igen. Jag känner honom, men framför allt är det hans barn som är goda vänner till mig. 

 

Den här dagen blev lite annorlunda än jag hade tänkt. Precis som planerat började vi dagen med trombonkvartett. Det är trevligt om än lite slitigt ibland. Sedan, efter lunch skulle repet inför SMASK börja. Och det var där som chocken kom. Jag hade i min enfald levt i föreställningen att repet skulle sluta ca 16 eller 17, men tydligen skulle det hålla på till 22. Och jag som hade bokat tvättid och var i desperat behov av att tvätta! Vad kan jag lära mig av det här? Kanske att leva lite mindre i nuet och faktiskt kolla innan när jag har rep och liknande. Inte hela världen tänker du säkert, men jo! Det drog såklart ut på tiden, så vi blev klara efter 22, och att repa trombon från 10;30 till 22:10 är väldigt jobbigt! 

 

Dessutom är det några av låtarna som har riktigt dålig text, som jag egentligen inte vill vara med och framföra. Jag borde insett att det skulle bli så, men jag hade hört bidrag från tidigare år, som var helt oskyldiga, så jag trodde det var så det brukade vara. Men annars är det väldigt trevligt projekt. Det är ett projekt som folk jobbat väldigt hårt för, och det är såklart kul! 

 

Jag var också med om en uppmuntrande (ok, elakt att säga så) upplevelse på bussen idag.

En grupp vänner stod på bussen, och en kille försökte betala med sms-biljett. Men av någon anledning fungerade det inte även om han gjort som man skulle. Både och killen en tjej försökte, och de frågade busschauffören om hjälp, men kunde inte få det att fungera. Så killen fick gå av på nästa station och gruppen tänkte att de fick ta taxi istället. Men de skulle bara till Fridhemsplan så det var ju ganska onödigt att behöva betala taxi. Då tar en kvinna, som hört hur de diskuterat, fram en remsa och säger att de kan stämpla på hennes remsa. Tjejen tackade så mycket, tog remsan och hoppade av bussen (som stod vid hållplatsen) för att ge killen (som redan hunnit gå av) remsan. Då precis när hon gått av stänger chauffören dörrarna och åker iväg. Flera passagerare börjar ropa att chauffören ska stanna, kvinnan börjar ropa efter sin remsa och det är allmänt kaos, men chauffören låtsas inte höra och åker vidare. Så det slutade med att tjejen, killen och remsan stod kvar, medan resten av gruppen åkte vidare med bussen, kvinnan sörjde sin remsa och chauffören var sur. Endast jag stod och myste i mitt hörn. 

 

Nå, ok, jag tyckte synd om dem, men världen går ju inte under för att de får ta en senare buss... 

Näe alltså! Nu får det vara nog! Nu har jag nästan varje natt i flera veckor, drömt att jag är tillbaka i Frankrike. Ofta drömmer jag att jag fått med mig lite familj och vänner som också flyttar dit. Men tyvärr lär det nog stanna vid just en dröm, för mina vänner och min familj har fått för sig att det blir krångligt att flytta dit... Jaja, om inte annat borde jag åka dit på besök snart =)

 

Jul och påsk är de högtider som jag alltid firar i Småland och närmare bestämt Lönneberga. Så även i år! Förutom att påsken är den viktigaste högtiden för oss människor, där Jesus tog vårt straff så att vi får evigt liv, är det också en trevlig och avslappnande helg. På söndagen har vi som tradition att fira med en trerättersmiddag. Jag är en stor förespråkare av fina middagar med jämna mellanrum! Nu kanske ni tycker det är många tallrikar framdukade och undrar hur stor familj vi egentligen är. Jag kan lugna er med att det är framdukat till två vänner, två syskonbarn och en svåger också.