I huvudet på Thobias

Det är surt jag är så dålig på att berätta roliga historier, för i mitt huvud har jag det så ofantligt roligt och det skulle vara trevligt om jag kunde dela med mig av det till andra. Tyvärr är jag så rädd att jag ska börja skratta innan jag hunnit berätta klart historien (för börjar jag skratta blir aldrig historien klar) att jag stressar fram till poängen, och ofta glömmer jag bort att säga hälften av det folk behöver veta. Oftast slutar det med att jag berättat historien i rasande tempo, ingen har förstått den, jag gapskrattar och alla kollar undrande på mig och undrar vilken olycka som var orsaken till sådant beteende. 
 
Grejen är den att det finns så många anledningar till skratt. Jag älskar att åka kollektivtrafik (nåja, inom en viss gräns) för där möter man alla möjliga konstiga människor. Unga killar som sitter och pratar med sin guldfisk, som de har i en burk, om begravninsceremonin av en annan guldfisk, kinesiska män som i en kvart genom att prata kinesiska försöker få en främmande kvinnas bäbis att sluta gråta, gubbar som slickar på betong, kvinnor som dampar ur över försenade tåg, "tuffa" gangsterkillar som blir rädda för handväskehund i rosa klänning o.s.v. o.s.v. Om det inte finns något för stunden som är roligt finns det alltid något som dyker upp i huvudet som är mycket roligt. Tyvärr har jag aldrig haft den där förmågan att bara skratta inombords, utan jag brister helt utan vidare ut i ett gapflabb mitt bland människor. Snart kommer jag bli intagen på mentalsjukhus! Men kul har jag i alla fall!
 
 
 

De river huset!!

Nu har de efter många år av beslut fram och tillbaka börjat riva musikhögskolans B-hus. Det kommer naturligtvis bli häftigt när nya byggnaden står på plats, men det dröjer länge till och jag kan inte undgå att tycka att det är sorgligt att B-huset försvinner! Det fanns så många bra övningsrum där och dessutom fanns brassbunkern som var jättesunkig och mysig, och hade varit så i flera decennier.Det är ett stort stycke historia som försvinner :( 
 
Igår åkte jag till Cicci för att spela fyrhändigt piano och kolla läget i Fiskis. Där blev jag bjuden på det här mästerverket. Förutom att den såg fin ut, smakade den väldigt bra och på köpet var den, hör och häpna, nyttig. Inga kolhydrater i den, och ändå smakade den bra. Hur går det ihop? Jag vet inte!
 
I tunnelbanan sitter just nu reklam för Stockholms Tekniska Institut, som tydligen ger utbildningar i Stockholm och HULTSFRED! "VA???", tänker du då. Har Hultsfred utbildningar? Ja, tydligen, men det är lite förvånande att se reklam för den i tunnelbanan. Tilläggas kan att samtidigt som jag såg den, satt två killar i 25-årsåldern bredvid mig och kommenterade att reklamen ser så seriös och bra ut, men sen är det världens skitubildning. Men de behöver ju inte ha rätt. 
 
Söndag = gudtjänst + promenad + konsert + övning. En bra kombo! Dessutom gäller att Stockholm = sol. Vilket ger Söndag + Stockholm = Mycket bra!

Sova på tuben

De här kinesiska killarna vet verkligen hur man sover på tunnelbanan! Härligt! Själv sover jag riktigt ofta på pendeltåget, men tror och framför allt hoppas, att jag sover ganska "stilla". Men man kan se folk i ganska speciella sovställningar. En gång såg jag till exempel en tjej på x2000 som satt bakvänd på sättet med benen ihopkurade och ansiktet pressat mot sätet medan hon sov med öppen mun och håret stod åt alla håll. Hon var ung och verkade i vaket tillstånd vara helt normal, men var förmodligen riktigt trött. Jag tog kort på henne, även om tanten bredvid blängde ilsket på mig, men tyvärr kan jag inte hitta bilden nu.
 
En annan sak som är rolig är att göra lite sociala experiment och filma. T.ex. 
Jag har många idéer för olika experiment och "dolda kameran"-filmer som jag vill göra. Jag ska bara få med mig några fler som är med på mina idéer. Tyvärr brukar folk oftast inte våga vara med på mina idéer :/

De vet hur man skapar musik!

Det finns barn som har otroliga musikaliska talanger. Det är fascinerande att leta på youtube och se videoklipp på dessa underbarn. Här kommer några exempel. 
Han är 9 år och har bara spelat piano i 3 år. Otroligt! Om ni vill skippa snacket kan ni spola fram till 1:38
 
Den här killen vet jag inte riktigt hur gammal han är, men han spelar bra! Det är klart att det finns saker som kunde bli bättre, men det är otroligt bra gjort och stycket är inte lätt.  
 
Han är 9 år och spelar fruktansvärt bra! Jag ber om ursäkt för att det låter så surt i orkestern.
 
När det gäller violinister och pianister finns det väldigt många underbarn. I Kina sägs det att cirka 50 miljoner barn spelar piano, och ni vet ju att Kinerna har en tendens att gå in för något till 100% så där finns många stjärnor! Tänk den som var som dem! Det kanske kommer som en chock för er, men jag är inte som dem! Faktiskt väldigt långt ifrån. Men som tur var krävs det inte att man är ett sånt underbarn för att lyckas som musiker. Det är jag glad för! =)

Flaggan nått sitt mål

Idag skickade en trombonist från Paris en bild på flaggan jag skickat ned till min avistalärare, tillsammans med avistaläraren i egen hög person! Nu vet jag alltså att den kommit fram och den har till och med fått den ärofyllda platsen ovanför Christian Lindberg i trombonsalen. Det känns bra! =) Jag saknar avisalektionerna och avistaläraren! :D 
 
Annars har väl ingen missat att det kommit en hel del snö de sista dagarna. Härligt tycker jag! Här ser ni en bild när det började snöa inne i stan. 
 
Och i Flemingsberg blev det så fint och mysigt! Jag älskar snö! Våren får gärna komma snart, men om värmen bestämt sig för att vänta kan det lika gärna vara minusgrader och snö!

Söndag!

Jag ber om ursäkt att jag är så dålig på att blogga nu! Men det är så mycket annat som kommer mellan. Dessutom är det bökigt med bilder. Jag har ingen kamera så jag får använda mobilkameran, och klantigt nog har jag tappat bort laddaren till den. Jag har köpt en ny laddare, men av någon anledning kan jag inte använda den för att föra över filer mellan mobilen och datorn. Så när jag ska lägga upp bilder måste jag skicka dem i ett mejl till mig själv och sedan hämta hem på datorn. Jobbigt!
 
Igår hade jag hur som helst en fin dag. Efter gudstjänsten med obligatoriska kyrkkaffet gick jag, Jenny och Josef en promenad i det fina vintervädret. Vi har haft så underbart väder i Sthlm de sista veckorna. Just igår var det en del moln som skuggade solen ibland men annars har vi nästan bara haft sol och molnfritt. 
 
Man får akta sig så man inte blir för nyttig, så om man har gått en runda måste man se till att man stoppar i sig minst lika mycket onyttigt sedan! Jag hann även öva ett pass trombon innan jag gick och lyssnade på en konsert med Vasakårens brassband. Trevligt! Fast det var en gospelkör med också, och jag måste ju erkänna att jag har ganska svårt för gospel.
 
Efter konserten märkte jag att om jag gick till södra station skulle jag precis missa pendeln, och tänkte att det i så fall var bättre att åka till centralen så tog det lite tid, och jag inte behövde vänta så länge på nästa pendel. Jag hade drygt 10 minuter väntetid på centralen så jag tänkte att jag kunde passa på att handla på COOP under tiden. Men i min stora tanklöshet virrade jag runt i affären så att jag preciiiis missade nästa pendel! Och på söndagskvällar går tågen bara med halvtimmestrafik. Vad gör man då? Det finns tre möjligheter:
1. Hoppa framför första bästa pendel eller tunnelbana eftersom det är ett misslyckande för stort att bära. 
2. Stå på perrongen och vänta på nästa pendel, för att vara säker på att inte missa den heller. 
3. Åka en omväg med kollektivtrafiken så att jag får tiden att gå. 
 
Som den kollektivtrafiksnörd jag är valde jag alternativ 3. Jag var nära att missa nästa pendel också, men efter en vansinneslöptur genom stresstunneln kom jag med! Så, nu vet ni exakt hur det gick till när jag tog pendeln hem igår. Jag vet att ni har längtat hela dagen efter att få veta hur jag gjorde!  ;)

Ansökningsvecka...

När ingen anann sätter en i rampljuset får man la gör'att själv. Efter en lång dag med mycket letande av övningsrum hittade jag tillslut ett stort och bra övningsrum där de enda lamporna som fanns var riktade mot mig! Eller det kanske var så att jag gick och ställde mig där ljuset var? Det kändes bra i alla fall!

Hur som helst är det ansökningsvecka på ackis den här veckan. Det innebär att man på morgonen ser massor av människor som är nervösa, spända och hoppfulla, och på eftermiddagen/kvällen ser massa människor som går därifrån antingen glada, nestämda eller låtsasnonchalanta (typ "jag skiter i allt! Jag har gjort det jag kan och duger inte det så är det skit samma"). Jag har ju själv varit igenom det där, så jag vet vad det handlar om. Det kan både vara otroligt kul, och otroligt jobbigt! Man ÄR nervös och det går aldrig helt som man vill. Samtidigt är det en riktigt härlig känsla om man kan komma in framför juryn och bara ge allt man har. 
 
Men för mig innebär ansökningsveckan framför allt att det är nästan omöjligt att hitta bra rum. Jag är ganska kräsen med vilka rum jag vill öva i, och nu är nästan alla rum, bra som dåliga, upptagna antingen som provrum eller som uppvärmningsrum. Så efter att i två dagar irrat runt och försökt hitta bra rum har jag bestämt mig för att öva hemma imorgon. Grannarna får klaga så mycket de vill!

Svensk vinter

Svensk vinter är härlig! Idag, efter att ha gått up aldeles för tidigt och övat ett pass trombon, åkte jag och flera andra ut till Flottvik utanför Märsta där Ingemar och Regina har en stuga, precis vid en vik (Flottvik - vik, ni hajjar) som är idealisk för att åka långfärdsskridskor eller liknande. Men först värmde vi upp med nykokt soppa och mackor. 
 
De har en hund som är så glad, trevlig och otroligt lekfull. Man blir ju för sugen på att skaffa hund!
 
Eftersom jag och Marcus inte hade några långfärdsskridskor åkte vi spark istället. Isen var lite för spegelblank och fin så det var nästan omöjligt att få något grepp och sparka ifrån. Det gick inte snabbt framåt, men vad gör det när det är härligt väder?
 
Efter att ha varit ute och rört på oss fyllde vi på kalorier med fika, middag och efterätt. Johan, David och Stina visade lite bilder från sin Asienresa och vi han med flera spelomgånger. Dagen kan sammanfattas som trevlig! 

Fredag i 3 punkter

Tre korta grejer bara!
1. Ikväll spelade vi första operaföreställningen. Egentligen var det genrep med publig, men salen var fylld, vi hade konsertkläder och efteråt bjöd de på champagne så det kändes ganska seriöst. Konserten gick bra, men på ett ställe där det var helt tysst lostnade min sordin och det smällde till ordentligt!
 
2. Jag har blivit medlem på ett gym och börjat träna igen. Men ett träningspass ska kompenseras så efteråt har jag köpt chokladkaka och gjort pizza till kvällsmat... jaja, bättre lycka nästa gång!
 
3. Igår hände det bästa som hänt sedan ketchup. Coop öppnade en butik på centralen, precis mellan stresstunneln och pendeltågen, som har öppet 06:00 - 23:30. Sjukt praktiskt om man ändå har väntetid till tåg eller när man åker hem för sent för att handla på pulsen. 
 
4. Ok, det blev en fjärde också. Imorn ska vi ha en friluftsdag och innan det ska jag hinna öva trombon så jag kommer vara tvungen att gå upp jättetidigt så jag kan vara på Ackis 9:15 när det öppnar... Suck! Borde alltså sova nu!

Hälsning till Frankrike

Nu har jag äntligen tagit mig samma och köpt en fransk flagga som jag ska skicka ned till konservatoriet i Paris. Ni som inte förstår vad det står skrivet ska naturligtvis skämmas! Men jag vill också ge er en översättning.
 
"Tack till min mästare Marc Lys
Ett stort tack också till Monsieur Millière, Monsieur Raffard, Madame Bartoli och trombonklassen /Thobias"
 
Marc Lys var avistaläraren som varje lektion spelade lika förvånad och uppgiven över mina ofärdigheter (kan man säga så? Det låter ganska bra!) i avistaläsning. Innan jag åkte därifrån sa han på skämt att jag var tvungen ge en svensk flagga som de kunde sätta upp på väggen så de aldrig skulle glömma mig. Och svensk flagga ska han få! Han sa också att jag skulle skicka ett inramat foto av mig, men det är jag inte riktigt lika sugen på. 
 
För er som undrar är M. Millière och M. Raffard mina trombonlärare och Mme. Bartoli var pianisten som kompade. 

Mer rep och konserter!

Den här veckan är lite smått intensiv. Jag har under de här tre första dagarna haft 4,5 orkesterrep och en konsert och ska ha två konserter till i veckan. Igår spelade jag en konsert med KTH's akademiska kapell. Vi spelade mest filmmusik som Harry Potter, Mission impossible, James Bond, Schindlers list och lite andra godbitar. Musiken är egentligen inte dålig, och publiken älskar det, men jag tycker bara det är så tråkigt! Jag vill spela symfonier av Tjajkovskij eller Sibelius, inte Harry Potter! Jag har sällan varit så opepp som jag var på konserten. Men jag tog mig igenom den och i stora drag gick konserten bra. 

Den andra orkestern jag har övat med är en liten kammarorkester som ska spela en opera tillsammans med sångare från operahögskolan. Det är en modern, atonal opera, men jag gillar ändå att spela den. Jag vet inte om jag har blivit skadad men jag har börjat tycka om en del modern musik. Absolut inte allt, men ibland kan det vara riktigt bra. Den här musiken blir ju extra kul att spela eftersom det är ett skådespel till, så det är verkligen en handling i musiken. Det är en historisk opera som handlar om drottning Christina när hon abdikerar och flyttar från Sverige. Vi ska spela konsert på söndag, och genrep med publik på fredag. Önska mig lycka till, för det är ganska svårt på några ställen!

På god väg att bli gammal!

Ja nu har jag blivit gammal på allvar! 22 år påstås det att jag är. Så nu kan jag lika gärna gå i pension och boka tid för begravning. Näe, ärligt talat gör det mig inte ett skit att jag blir lite äldre. Det är bara härligt! Men ni kan ju fråga mig igen om 10 år om jag fortfarande tycker det är härligt ;)
 
Födelsedagen firades med att hämta en färdigreparerad trombon som jag sedan fick nöjet att öva på. Den går nu att stämma, det låter inte slagverk när jag använder kvarten och tömningsventilen sluter tätt. Underbart! Efter att flitigt ha övat lyssnade jag på KMH's symfoniorkester som spelade konsert med bl.a. Shostakovitj 10e symfoni (underbar musik) för att sedan äta en riktig restaurangmiddag! Gott och trevligt var det! På bilden ser ni Daniel som försöker göra en deprimerad min. Det lyckas sådär... 
 
Johanna som bor här i lägenheten fyller år samma dag (vad är oddsen för det?!) så på söndagen firade vi med en pannkakstårta. I tårtan var det choklad, banan och nutella och den var garnerad med grädde, hallon, ljus och stearinfläckar. Mums! =)

Men efter helg med firande drar allvaret igång. Idag har jag suttit i rep med en orkester 15:00-18:00 och en annan orkester 18:20-22:00. Läpparna är sjukt trötta, men framförallt är huvudet helt kaputt! Men som plåster på såren har jag precis fått veta att jag fått ett stipendium! Jag måste redovisa att jag använder pengarna till antingen utlandsmusikstudier eller köp av musikinstrument och noter. Men jag har ju länge funderat på att byta trombon så det kanske bara är att göra slag i saken? Och annars köper jag nog en alttrombon! Jag har fått 10 000 så det räcker inte till en hel trombon, eller ens en halv, men det är en stor hjälp på vägen! Jag är i alla fall nöjd! =)

RSS 2.0