Det är lite full rulle nu!
Jag vet att jag är lite dålig på att skriva här. Men jag har helt enkelt haft och har fortfarande så otroligt mycket nu. Förra onsdagen hade jag slutexamen i gehör, i fredags hade jag provspelning på operan, hela lördagen och söndagen var jag borta. I måndags skulle jag lämna in en musikhistorieuppgift, igår och idag har jag spelat diplomeringar i stadshuset, på fredag ska jag spela på en diplomering på universitetet, i helgen har jag besök, på måndag har jag terminsprovet i trombon, på tisdag åker jag till Umeå och på onsdag har jag provspelning i Umeå. Och till allt ska det ju naturligtvis repas en hel del. Jag menar inte att ni ska tycka synd om mig, för alla studenter har det nog ungefär likadant. Men det förklarar den dåliga uppdateringen här =)
Men här är lite bilder från i lördags när jag var på årliga grillfesten hos Borgström. Krocketmatchen blev blodigt allvar där allt gick ut på att inte förlora över laget som Marcus var med i. Som ni säkert alla förstod vann jag och Mattias över honom!
Vi fick också en hel del onyttigt, vilket aldrig sitter fel. Det var en trevlig kväll, och för en gång skull kunde man faktiskt ta sig från Uppsala till Stockholm. Förra gången satt vi fast i Uppsala i 2h innan vi fick köpa ny biljett på ett annat tåg. Men nu har ju pendeln börjat gå till Uppsala så nu kan man äntligen ta sig hem ;)
Här kommer lite exempel på musik som jag spelat de sista dagarna.
Eller den här lilla mysiga
Provspelning på Operan
Idag gjorde jag min första jobbprovsplning. Jag gick ut hårt och började med provspelningen för assisterande solotrombon i Kungliga Hovkapellet (alltså operaorkestern i Stockholm). Nu får ni inte tro att jag har storhetsvansinne och trodde att jag skulle kunna få den tjänsten, utan jag ville göra den för att känna på hur en seriös jobbprovspelning går till, och för att utmana mig själv.
De första rundorna i en jobbprovspelning brukar spelas bakom skärm, för att förhindra att fördomar eller vänskaper påverkar juryns beslut. Vi skulle idag i första rundan spela Davids trombonkonsert sats 1 och 2, samt två orkesterutdrag. Efter att alla har spelat första rundan meddelas vi vilka som gått vidare till andra omgång där ännu fler orksterutdrag spelas, innan fler gallras bort till tredje omgång, som består av ensembleprov. Till sist får en eller flera provtjänst i vanligen från några månader upp till ett år, så att orkestern får se hur de fungerar när de jobbar i orkestern, innan det slutgiltigt bestäms vem som får tjänsten.
För mig tog det slut ganska snabbt. Det var jag i och för sig helt inställd på att det skulle göra, men hade ändå hoppats att jag skulle göra en provspelning jag kunde vara nöjd med. Det började hyffsat bra för mig, men så kom som så många gånger förr fel tanke upp i huvudet "Det är ju provspelning! De lyssnar på dig! Det är svårt det du spelar! Du kan inte!", och naturligvis klarade jag det inte då utan började spela rent ut sagt dåligt. Jag lyckades samla mig igen och spelade lite bättre på slutet, men jag hade redan tappat gnistan så det var kört. Surt! Men ändå inte så farligt. Även om jag spelat bra hade jag inte haft stor chans att gå vidare, och nu har jag prövat hur det är. Nästa provspelning är i Umeå om ca 1½ vecka! Hoppas det går bättre! =)
Här får ni höra Davids trombonkonsert, som jag spelade. På inspelningen är det inte jag som spelar. Hade jag spelat sådär hade jag utan tvekan gått vidare! =)
Söderhamn - Bollnäs
I helgen var jag som sagt på en liten miniturné till Söderhamn och Bollnäs, med stora brasset från KMH. Det var en trevlig liten turné och det blev bra trots att det var flera sjuka och skadade. Söderhamn visade sig också vara en finare stad än jag hade trott.
På lördagkvällen spelade vi konsert i den här kyrkan och på söndagen var vi med och spelade till högsmässan i samma kyrka innan vi åkte till Bollnäs och spelade i en annan kyrka.
Alla mål mat åts på samma pizzeria, som var otroligt långsam på att få fram maten i tid! Men Gustav verkade inte vara ledsen för det!
Det var underbart landskap på vägen från Hälsingland till Stockholm och jag hade god lust att fota, men tyvärr verkade de andra inte lika sugna på att stanna och låta mig fota, så jag fick nöja mig med ett foto från bussen, med fönsterreflexer och allt! =)
Guldfirande
Det kändes bara sååå bra när Sverige vann VM-guld! På hemmaplan dessutom! Det är första gången någonsin för Sverige, och första gången på 26 år för något land, om jag minns rätt. Extra härligt är det eftersom det gick lite knökigt i början och många sågade dem. Vinsten måste ju naturligtvis firas och en fin tradition är att dra till Sergels torg när Sverige vunnit något stort, så jag drog dit. Tyvärr kom jag direkt från en brassturné så jag hade med mig min trombon, ett eufonium, en resväska, en annan väska och en resegarderob. Jobbigt att släpa på och inte mycket dansande för min del.
Jag filmade lite med mobilen också
Idag var den riktiga hyllningen till laget, i Kungsträdgården. Tyvärr kunde jag bara vara där ca 15 min, och det var så mycket folk så jag såg inte spelarna men jag var med och hurrade i alla fall! =)
Härligt att folk visar uppskattning! =)
Mot Söderhamn och Bollnäs
Idag spelade vi första konserten för det här brassprojektet, på musikhögskolan. Det gick väl ganska bra får man väl säga. Jag är lite missnöjd med mina insatser på eufoniet, men skit samma. Tyvärr har vi två som är sjuka och en som har annat gigg, så vi har fått kalla in folk som ska börja på skolan i höst eller som är på utbyte. Det funkar väldigt bra och kul att träffa dem! =)
Efter konserten tänkte vi gå ut och ta ett glas öl/cola, och en härlig vårkväll som denna vill man såklart sitta ute, som t.ex. på den här serveringen. Men tydligen var det inte den idén helt unik, för hela Stockholm satt på uteserveringar så vi fick helt enkelt sitta inomhus istället. Spill på fint väder, men trevligt ändå.
Imorgon tidigt åker vi till Södehamn och Bollnäs där vi ska göra några konserter under helgen. Det blir kul! Det har ryktats om en halvdålig pizzeria i Söderhamn där tydligen alla mål mat brukar avnjutas på brassresorna i Söderhamn. Det ska ju bli en stor upplevelse att pröva den och se om pizzerior i Södehamn är som alla andra pizzerior i Sverige ;)
Japans middag
Igår var jag inbjuden till en japansk middag hos en japansk kompis som brukar vara med i kyrkan, Mio. Det var spännande att äta japansk hemlagad mat.
Mio är en mycket glad person som älskar att vara på kort och i allmänhet bjuda på sig själv. Vi fick henne att sjunga hela japanska nationalsången, och Maggie, tanten hon bor hos, var inte sen att haka på och sjunga för full hals även om det var första gången hon hörde den. Det ska medges att hon efter förutsättningarna gjorde det mycket bra, men det finns ju inget mer komiskt än någon som med full styrka försöker sjunga en okänd melodi på ett främmande språk. Jag höll på att bryta ihop! :D
Jag bjuder på den här bilden även om jag ser dum ut! =) Ett härligt middagssällskap ska sägas. En blockflöjtsspelande (han var bra alltså!) japan som inte kunde svenska, en 50-årig konstnärstant som har som sin största uppgift att rädda gamla sunkiga slussen, en lite försiktig sydkorean, en glad konstnärlig civilingenjör, en japansk kvinna som ÄLSKADE "Gangnam style" och "Harlem Shake", en norrländsk lugn civilingenjör, en galen japansk Mio, en man från Bulgarien och så jag. Ni hör ju själva att jag var den enda normala där! ;)
Hon hade bland annat gjort egen sushi! Det var gott! Jag som annars inte är så förtjust i sushi gillade verkligen det här. Utöver det fanns det någon sallad med sjögräs i, bläckfiskschips, ägg- och kycklinggryta, några starka gröna ärter, risvin m.m. Jag prövade nästan allt! ;)
Från balkongen på det huset har de en jättehärlig utsikt över Årstaviken och liljeholmen. Här ser ni i förgrunden Tanto på Södermalm, sedan årstabroarna där pendeltågen åker, och i bakgrunden liljeholmen.
I brist på annat tog jag bild på Södra station också. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Jag har en kusin som tycker det är den fulaste station som finns, och delvis måste jag ge honom rätt. Men det är bara så härlig känsla när man är där. Det känns som att gå in i en pelargång i en kyrka. Tyst, stort och härligt! =)
Sagan om h
Jag är inte en sån där brassmusiker som bara tar närmaste instrument och spelar på det. Jag har lärt mig spela trombon punkt slut. När jag försöker spela trumpet eller horn ringer grannarna polisen och säger att jag misshandlar någon. Men nu har jag åkt på att spela eufonium i stora brasset på Ackis. Eufonium har ju fördelen att det är samma munstycke och tonläge som trombon, vilket gör det lätt att blåsa och få ton i det. Nackdelen är någon fick idén att bygga dem med ventiler. Jag HATAR ventiler. Extra jobbig är det naturligtvis att ta tonen h.
H är det KLART sämsta tonen. På tenortrombon är den en riktig markatta. H1 ska tas på 8e draget vilket inte finns så den kan inte spelas, H tas på sjunde draget (alltså längst ut) eller på 2- med kvart, och är alltid falsk. h är väldigt ofta falsk och h1 är den mest trånga, falska och jobbiga tonen som går att ta. På eufonium är det också H som förstör allt! Det är huvudanledningen till varför man ska säga h istället för b. B låter lätt. Vem får panik över att spela i b-dur? H är svårt! Alla normala människor får lite lätt panik över att spela i h-dur! Det ska höras när det är svårt!
Nu har ni fått en lång H-berättelse så nu kan ni säkert sova gott!
Götet kan också...
Den här veckan har varit ganska fullspäckad, precis som många andra veckor. I onsdags hade vi en brasskonsert på skolan, där alla brassensemblarna spelade. Jag spelade i en brassextett och i en trombonkvartett. Det blir ju aldrig perfekt på en konsert, men det kändes bra, och framför allt var det kul.
7:20 (från KTH, så med helgtrafiken blev jag tvungen att gå hemifrån 06:10) på torsdagsmorgonen åkte jag med KTHAK till Göteborg. Det är ju farligt för hälsan att åka så tidigt på morgonen och jag har fortfarande inte återhämtat mig, men jag hade inget val. I Göteborg spelade vi en konsert i en kyrka. Det var 45 pers i publiken och kanske 55 i orkestern. Powerplay alltså. Det är alltid en given hit!
Vi bodde på Scandic hotel mitt inne i stan, vilket naturligtvis var trevligt. Jag gillar känslan av att kunna kasta använda handukar på golvet och veta att någon annan plockar upp dem. Hemma i Lönneberga sa alltid mamma till mig att jag fick plocka upp dem själv :S
Vi var också med och lyssnade på när Göteborgsmusiken repade (eller Göteborg Wind Orchestra som de av någon mycket märklig anledning valt att byta namn till)
Efter det åkte vi en guidad tur med båten "paddan" för att se Göteborg från vattnet. Båten åker under en låg bro som de kallar för osthyveln, där man var tvungen att sätta sig på golvet och ducka med huvudet för att få behålla det. Det var en violinist som förlorade huvudet, men violinister utan huvud är ju en klassiker så det är inget problem.
I Göteborg vägrar de tunnelbana, utan istället åker de runt i sådana här gulliga tåg...
Göteborg i all ära, men det är bra skönt att komma tillbaka till Stockholm! När vi kom tillbaka på fredagkvällen kom en amerikan som skulle bo hos mig två nätter. Jag känner honom inte, men hans syster känner en som gick på LMH samtidigt som mig, och nu hade han svårt att hitta plats på något vandrarhem i Stockholm, så jag ställde upp. Han var trevlig, och igår natt vandrade vi typ runt hela stan och kom hem först 2 inatt. Det är alltid härligt att vandra runt i Stockholm! =)
Det ser kanske inte så soligt ut på de här bilderna för just åt det hållet var det molnigt. Men solen fanns där och jag avnjöt min första glass för året tillsammans med Cicci idag. Nu borde jag sova för att palla musikhistoria imorgon tidig, men först måste det bli lite dokumentär om kriminalitet i Frankrike, vilket blivit mitt nya intresseområde sedan 1½ h tillbaka.
Stockholm är min stad
Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering på bloggen, men min dator mår inte bra, så den startar bara undantagsvis. Idag fick jag igång den igen för första gången sedan fredags.
Våren har kommit till Stockholm på allvar nu och jag var ute på en liten runda idag och fotade. Kungsträdgården är ju en klassiker på våren. Men det finns även flera andra fina platser i Stockholm.
Jag läste en artikel för några dagar sedan om att det tar lång tid innan inflyttade folk känner sig som Stockholmare, och började tänka på hur det är för mig. Det tog inte många månader i Stockholm innan jag kände mig mer hemma här än jag någonsin gjort i Lönneberga. Lönneberga är och kommer alltid vara orten där jag är förr och uppvuxen, och jag har ju helt klart en speciell koppling till Lönneberga och Småland. Men ändå har jag aldrig känt mig helt hemma i Hultsfred. Jag bodde där, det var mitt hem, men jag hörde egentligen inte dit. Så känner jag ännu mer nu när jag kommer hem på besök. Däremot känner jag mig helt hemma och helt trygg i Stockholm. Det är dit jag hör till, jag är stockholmare. Det är kul att det kan vara så olika, för jag vet att det finns andra som bor i Stockholm som känner precis tvärt om. Men för mig är och förblir Stockholm min stad... tillsammans med Paris såklart!
Jag snokade också lite på facebook vart min gamla högstadie och gymnasieklass tagit vägen. Från min högstadieklass är det, vad jag kunde se, bara 7 personer av 21 som flyttat från länet. 4 av dem är från "viktoriaskolgänget". De andra bor kvar och jobbar i en industri, äldrevården eller liknande. Från min gymnasieklass, naturklassen, är det ingen person som bor kvar i länet. En person bor i Vetlanda, men hon har en färdig optikerubildning och jobbar i en optikerbutik. Det är absolut inget fel med att bo kvar i Hultsfred och jobba på en industri. Vill man det så ska man såklart göra det. Men det är bara så långt ifrån mig! Jag skulle aldrig vilja ha ett sånt liv!
Är inte 1 maj lite väl 1910?
Jag vet jag gjort många inlägg idag, men det finns så mycket att skriva om ;)
SD har kommit med Ett bra förslag, och det är att 1 maj ska tas bort som röd dag och istället göra 30 april, kungens födelsedag och valborg, till röd dag. Att vänsterblocket har en röd dag till att stå och ropa klyschor är absurt!
Jag förstår att dagen en gång varit viktig, och jag förstår att socialdemokraterna var viktiga en gång i tiden. De bildades under slutet av 1800-talet i en period när industriarbetarna jobbade 16h/dagen sex dagar i veckan, hela familjen var tvungen att arbeta i industrin för att ekonomin skulle gå ihop och ändå fick de nöja sig med riktigt dåliga bostäder och dålig mat, samtidigt som brukspatronen ofta tjänade ganska bra. Naturligtvis var de tvungna att göra något för att förändra situationen.
Men nu mer än 100 år senare är situationen hela annorlunda. De jobbar 8h/dagen 5 dagar i veckan, får en snittlön på 23 000/månaden, får semester och behöver inte arbeta obetald övertid. De har själva valt att ta den lätta vägen istället för att skaffa någon utbildning eller kompetens för andra yrken, för vi har gratis utbildning och många möjligheter till det idag. Jag har själv jobbat som industriarbetare, och måste säga att arbetarna där absolut inte hade skäl att kräva högre lön.
Industri efter industri får lägga ned för att de går i konkurs, arbetsgivaravgifter och regler gör det svårt och vågat att nyanställa. T.ex. lärare får arbeta mycket övertid och får riktigt dåliga löner med tanke på deras utbildning. Samtidigt går arbetare och sossar runt på 1 maj och sjunger internationalen och tycker synd om sig själva. Det känns lite som de ligger 100 år efter i tiden. Det kanske är dags att tänka på småföretagare och arbetsgivare nu?
Valborg
Ja förutom att det var kungens födelsedag igår var det ju också valborg vilket måste firas traditionsenligt med brasa och halloj. Först ett fackeltåg från Stortorget i Gamla stan till Riddarholmen. Eftersom 1 maj brukar vara vara sossarnas dag är ju 30 april borgarnas dag. Så vi sjöng kampsånger om våran kamp för frihet från sosseförtryck, rättighet till valfrihet och liknande. Men tydligen var det bara jag som uppfattat det så, för de andra kunde inte minnas några kampsånger och slagord.
Det var tydligen fler som hittat till Riddarholmen, så vi var inte helt ensamma
Men en brasa fanns det!
Efter att brasan brunnit ner, åkte vi till Cicci och satt i en soffa som såg ut ungefär som den här. Fast hennes soffa är lite större. Jag tog bilder där också, men det visade sig att alla inte var positiva att bli kändisar genom min blogg.
Vi åt också sånt här undertiden som vi spelade med det här:
En trevlig kväll igen helt enkelt! =)
Hurra för konungen!
Ja, igår var det alltså valborg, vilket också är kungens födelsedag. För mig har det blivit en tradition att vara med vid slottet när han firas, så det var jag i år också. Tre musikkårer är med och uppvaktar honom: Marinens musikkår, Arméens musikkår och Livgardets dragonmusikkår.
Och som vanligt stod drottningen på balkongen och såg på. Förra året var Victoria, Daniel och Estelle med henne, men i år var de i Holland när den nya kungen insattes där, och istället var Madeleine med i Stockholm.
LDK är alltså en ridande musikkår. Härligt att man har kvar det!
Som vanligt fick barnen ge kungen blommor. Här var en pojke som hade ritat en teckning också som han förklarade för kungen vad det var. De stod och snackade ett tag innan pojken bockade och gick därifrån.
Tyvärr är det ju bara barn som får ge blommorna, så jag fick bara stå och se på istället ;)
Efteråt samlades de på balkongen medan vi sjöng för kungen och hurrade. De flesta, jag själv inräknat, stod med kamera och försökte få så bra bilder som möjligt. Nästan lite löjligt att se hur alla är så fullt upptagna av att få bra bilder så att de nästan glömmer hylla kungen.
Ja, Carl-Philip var också där och vinkade ett sista farväl tillsammans med Madeleine. Vi har en fin, bra och härlig kungafamilj! =)
