Tehå

Utanför hotellet där jag bodde i Nice, precis bredvid Louis Vuitton =) I Lördags tog jag en buss till Monaco för att kolla läget där. Bara bussresan dit var värt otroligt mycket. Jättefin natur och flotta villor!

(Jag kunde inte låta bli en aftonbladet-vitsig rubrik!)

Imorgon bitti åker jag till Franska rivieran. Jag tar tåget till Nice, och det är nog där jag kommer hålla till mesta av tiden, men på lördag har jag tänkt att jag ska åka till Monaco som bara ligger någon eller några mil därifrån. Egentligen ska man väl vara på rivieran när det är sommar, men det är säkert härligt på vintern också. Det ska vara ca 10 grader och sol, så kan nog bliva skönt även om jag inte precis tänker bada! 

 

Ibland är man ju dum på riktigt. När jag kom till Paris fick jag välja ganska fritt vilka kurser jag skulle läsa, och jag tänkte att det kunde vara bra att läsa någon teorikurs här, dels för att hålla teorin vid liv, och dels för att det kan vara bra att ha lärt franska systemen om jag vill arbeta eller studera något här senare. Så jag hoppade på en kurs som hette "Écriture", alltså "skrivning". Jag hade inte helt koll på vad kursen skulle innehålla, men det visade sig att det i princip bara är koralharmonisering, fast för stråkkvartett, inklusive violans altklav. Usch vad det är tråkigt! Jag gillar att komponera men jag hatar att bara sätta ut toner efter massa regler som vi lärt oss. Dessutom är det ganska svårt också. Det värsta är att vi får en uppgift varje gång, och eftersom vi är så få går han igenom varje persons uppgift, så jag kan inte bara skita i läxan. Och det är jag själv som valt kursen... suck!

 

Ikväll när jag skulle ta tunnelbanan hem från skolan, gick jag lite i min egen värld och lyssnade på musik, och så plötligt är det någon som rycker ut ena öronsnäckan, och förbi går en man på ca 40-50 år och flinar åt mig. Jag blev såklart irriterad för vad ska han gå och rycka ut mina öronproppar, så jag försökte blänga på honom, men så ser jag att det är min lärare i prima vista, ni vet han som sågar mig totalt (bl.a. "Är alla på din nivå i Sverige? Eller de andra kanske är ÄNNU sämre?!" sagt lite skämtsamt, men han menar det, var så säker! :P). Men som tur var tror jag inte han uppfattade att jag blängde, för han önskade mig i alla fall en trevlig kväll. Jag lär märka imorgon när vi har orkesterutdrag. Ibland när han vill ha lite roligt tar han den svåraste biten ur ett orkesterutdrag och så säger han "Thobias solo!" så ska jag spela ensam a vista, till allas stora nöje ;) 

 

Ingen har väl missat att vi fått snö i Paris hoppas jag? Jag har skrivit det både här och på facebook, för det här är en viktig världsnyhet! Hur som helst såg jag en lite rolig sak när jag var på väg hem från gudstjänsten idag. De där två männen ni ser på bilden, står med en miniliten snöskyffel och en lika liten spade som de sandar med. De går alltså runt på gatorna med en skottkärra sand och sandar med en liten spade!! Snacka om ineffektivt! Man kan tydligt märka att Frankrike inte är ett vinterland!

 

Jag gick ut och fotade nu på kvällen, och fick några bra bilder (jag lägger ut imorgon, orkar inte kolla igenom nu) även om några blev betydligt sämre än jag hoppats. Det snöade lite så man hade ingen fin utsikt över Paris på en kulle där jag hoppats få jättefina bilder. Dessutom blir himlen alldeles för ljus när det är molnigt. Men hur som helst var det en tjej på min ålder som kom fram till mig och frågade om jag var professionell fotograf. Jag sa att jag inte var det utan bara fotar för nöjets skull. Tydligen var hon grafisk designer, men ville lära sig att ta foton bättre och tänkte att det kunde vara lättare om man hade någon annan att utbyta idéer och tips med. Hur som helst bytte vi nummer och bestämde vi att vi ska ha en fotodate. Att ha en fin kamera fungerar som att ha en hund, folk som annars aldrig skulle sagt något, börjar snacka med en =)

 

Men jag har haft två stora problem under dagen:
1. Mina skor har spruckit i sulan undertill så allt kallt smältvatten och blask kommer rakt in i skorna. Dessutom verkar de släppa in kyla men inte släppa ut den, så jag har frusit som en gris ikväll. Förmodligen har jag förfrusit några tår, men det gör inte så mycket, om jag måste amputera dem så kan jag se det som minne från Paristiden.
2. Jag har fått en låt på hjärnan och kan bara inte få bort den! Och det är inte vilken som helst utan det är den här:

 

Idag har varit en bra dag! Förutom franskalektion har jag bara övar själv och kunnat öva på allt det som jag behöver! Tidigare har jag ju haft orkesterprojektet, vilket var otroligt kul, men det betyder att jag spelade orkester flera timmar varje dag och hann inte öva på allt som jag ville. Så det är skönt att komma ikapp igen =) Dessutom ringde min trombonlärare från Sthlm idag och frågade om jag hade lust att göra praktik i Västerås Kammarorkester i april. Egentligen är det de på master som gör praktik i orkestrar, men jag antar att den enda tenortrombonisten som går master, var upptagen, så då frågade han mig. Det ska bli otroligt roligt hur som helst! Det är alltså ingen betald spelning, men jag är glad bara över att få spela =)

 

Nu på kvällen var vi ett ganska stort gäng erasmusstudenter som gick till en vinbar och försökte leka snobbiga. Jag är ingen vinfantast, men ett glas kan jag dricka och tycka är ok, även om det finns många andra drycker jag tycker är godare. Men det är alltid kul att träffa de andra utbytesstudenterna. Vi är väldigt många från norden så idag var det bara en holländare, en tysk och en fransyska som inte kom från Norden eller Estland. 

 

 

Jag vill bara lägga ut lite bilder som jag tagit i La Défense. Jag har tidigare lagt ut bilder på dagtid härifrån och också berättat om området, så det tänker jag inte göra igen. La Défense - Det moderna Paris

 

Så igår hade vi äntligen stora konserten med Scheherazade, både stycket av Rimsky-Korsakov och det av Ravel. När jag kom till genrepet innan konserten hade jag självförtroendet på topp, för det var en bra-form-dag. Men naturligtvis så kixade jag sönder solot på genrepet. Eller kixade sönder är väl att ta i, men jag kixade på en ton båda gångerna. Det är ok att kixa på en eller två toner i ett solo, om det är långt och tekniskt svårt, men det här är kort och inte tekniskt svårt. Det enda man måste kämpa emot är nerverna! 

 

Så när jag kom till konserten, där lokalen var helt fylld, d.v.s ca 1200 pers, var jag naturligtvis nervös att det skulle bli samma sak som på genrepet. Första solot gick fint men andra (det är samma lilla snutt som kommer tillbaka två gånger) började jag tänka "ohjälp nu sitter alla  här inne och lyssnar på bara dig (bland publiken visste jag att bland annat en av Frankrikes bästa trombonister satt, samt förmodligen en hel del andra från musikhögskolan), så det gäller VERKLIGEN att du klarar det". När man tänker så går det aldrig bra! Jag kixade och spelade allmänt ostabilt. Surt!!

 

Gick förbi en restaurang idag som hade en levande dromedar med sin skötare framför ingången. Det var någon libanesisk restaurang tror jag, så det skulle väl skapa en bra atmosfär, men lite udda att se en dromedar mitt inne i Paris!

 

När vi har orkesterprojekt övar man orkester varje dag under en period. Den här gången började vi tisdag i förra veckan och har konsererna på onsdag och torsdag. Det är otroligt kul att spela orkester, men man kan bli liiiite trött på att aldrig stråket kan öva tillräckligt och var tillräckligt uppmärksamma. Det är likadant i ALLA symfoniorkestrar jag spelat med. Man får ta stråkställena, där vi i brass har paus, igen och igen och igen, och fortfarande är det någon som börjar spela i cesuren eller som kör sitt eget tempo o.s.v. Visst stråket har betydligt mer att spela än oss, men de är duktiga och klarar det om de bara lär sig att följa dirigenten och om de lägger ner lite tid på att öva innan projektet börjar. Idag sa dirigenten att vi skulle fokusera på de satser där stråk hade mycket att göra, vilket innabar att vi i princip bara fick räkna paus hela dagen. Om de fortsätter köra sitt eget rejs finns risken att deras fioler kommer se ut som på bilden ;) 

Nämen, det är jobbigt att vi inte får tid att öva de ställena där vi har svåra saker som inte sitter tajt. Men över lag njuter jag av att spela orkester. Folk är duktiga och det är kul att spela tillsammans!

 

Vill bara säga att organisatörerna säger att siffran för demostrationen var 1 milj i går kväll innan det slutade, och det går rykten som inte bekräftats av gendarmeriet att det ska ha varit 1,3 milj. Många var det hur som helst! Det var visst någon som tyckte det var homofobiskt att vara emot äktenskap mellan samkönade, men vill bara säga att med i demostrationen gick det en organisation med homosexuella som menade att äktenskapet är för man och kvinna, och barn behöver en pappa och en mamma. De menar att de inte behövde äktenskapet utan att partnerskap räcker. Enligt dem tycker en majoritet av de homosexuella inte att det är viktigt att driva igenom lagen. 

Jag ber så otroligt mycket om ursäkt, och rodnar generat, för att jag i mitt förra inlägg genomgående skrev demostration istället för demonstration. Som jag sagt tidigare, man blir mer hjärntvättad än man tror när man bor i ett annat land. Min stavning som alltid varit dålig, har blivit katastrofal. Sorry sorry alla!

Vid nyår tog jag en bil tillsammans med Kristian, Daniel K och Mattias M och åkte på läger på Fridhem. Det är alltid trevligt att åka till Fridhem! Stället har ett väldigt passande namn, för det känns verkligen som ett hem med frid =) 

Till nyårsvakan är man naturligtvis tvungen att klä upp sig lite. Det ska ju inte se ut som det är en vanlig måndag!  Om ni undrar vad Mattias håller på med på den övre bilden, så får ni fortsätta undra, för jag vet inte heller ;)

 

Jag läste precis en artikel i aftonbladet om en tjej som blivit grovt mobbad i skolan, men som sedan blivit supertränad och "fått revansch".

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16021798.ab

Det är en historia som folk gillar att läsa (jag inräknad). Man känner med en person som blivit mobbad, och så ser man bilderna på henne och tänker att det är sjukt att en person som ser bra ut får höra att hon är ful, och det känns bra att hon fått sin revansch och kan visa vad hon går för. 

 

Men samtidigt tänker jag bara, vad med alla dem som aldrig får revansch? De flesta mobboffer får aldrig någon solskenshistoria, utan det fortsätter ofta genom hela livet, i mer eller mindre grad. Det är inte alla mobbade överviktiga som sedan blir smala och får modelljobb, det är inte alla med dåliga betyg som blir fotbollsstjärnor och så vidare. Jag blir så fruktansvärt arg på alla som inte inser hur mycket det skadar när man mobbar. Det är helt sjukt vad många som får utstå mobbning utan att någon ingriper! Jag har lust att ge mobbarna en riktig känga så att de lär sig!

 

Samtidigt vet jag hur lätt det är att själv falla in i det, eller inte göra något åt det. När vi läser en historia om mobbning känner vi genast med personen, som helt utan anledning blir mobbad. Men om vi möter en person som alltid skulle försöka låta viktig, och som samtidigt råkar vara tjock, då kan vi nästan tycker det är lite skönt om någon säger "håll käft tjockis". Ofta tror jag att man inte uppfattar det som mobbning när man blir van vid att höra eller se det. Man tycker att personen får skylla sig själv för han/hon beter sig på ett visst sätt o.s.v. 

 

Jag tror att vi ska vara otroligt uppmärksamma på vad vi säger till och om folk, och hur vi beter oss mot dem. Det är inte bara mobbning att slå en person, eller säga taskiga saker. Det är också mobbning att ignorera en person! Tyvärr måste jag erkänna att jag har mobbat. Till mitt försvar ska jag säga att jag var 4-5 år, och personen är nu en av mina bästa vänner, så vi har klarat upp det där =)  Men ändå ångrar jag fruktansvärt mycket att jag varit med på, eller snarare lett, mobbning. Och grejen är den, att då uppfattade jag det inte alls som att jag mobbade, utan jag störde mig på honom för att han var för lydig i skolan (!!!) så jag tyckte han behövde tryckas till. Sjukt? Ja! 

 

Jag vill rekomendera er att se den här filmen, som finns lagligt utlagd på youtube. Det är en hel del fula ord och svordomar i den, men det är en bra film om just mobbning. 

Ikväll har jag haft en trevlig och lite halvudda kväll. Martines (tanten jag bor hos, om ni glömt det) son fyllde år, och hon frågade om jag ville vara med på firandet som de skulle ha här. Även om det kan kännas väldigt märkligt att vara med på en middag som Martine, hennes son och dotter och deras respektive skulle ha, tänkte jag att det kunde vara trevligt, så jag var med. 

 

Det är härligt att höra riktiga fransmän samtala för alla ämnen ska diskuteras och det går livligt till även om de inte blir ovänner (till skillnad från många diskussioner vi har hemma i Lönneberga). Det gäller att ha den största insikten i grunden till olika politiska problem, eller upphovet till en vis konstgenre och blabla. Jag försökte mest följa med i konversationerna och flikade ibland med ett eller annat. De frågade mig lite frågor om Sverige, t.ex. hur träindustrin fungerade, eller hur bidrag till arbetslösa fungerade i Sverige, men insåg kanske att det var för hög nivå på frågorna så de fick gå ned en nivå till hur en trombon fungerar, vad den kostar, om det finns många orkesterjobb o.s.v. ;) 

 

Men vi fick mycket god hemlagad mat med förrätt, huvudrätt, ostbricka och efterrätt. Till förrätt serverade hon foie gras, gåslever. Det är en delikatess i Frankrike som är mycket omdiskuterad (även i Frankrike) eftersom den ofta framställs genom att man mer eller mindre proppar i gäss mat. Jag är emot all sådan framställning av foie gras, och har därför valt att aldrig beställa det. Men nu hade jag svårt att säga nej, så nu jag åt och hoppas innerligt att den framställts på ett mer humant sätt. För det finns de som framställer det med frigående gäss som inte tvingas äta. Gott var det hur som helst!

 

Sedan lyckades jag på något märkligt sätt ta för mig av roquefort igen, alltså osten jag skrev om tidigare (se Varning för ostar) och vid första tuggan kände jag smaken av den och fick rysningar genom hela kroppen. Men den här gången försökte jag inte ens äta upp hela, utan jag gömde den under lite andra matrester och låtsades som ingenting! Jag säger det bara, kolla vad det är för ost innan du äter en fransk ost!

Nu kommer lite fler bilder från jullovet i Sverige. Under själva julen var inte Thess och Michael här, men de kom på annandagen. Så vi körde igenom julaftons höjdpunkter en gång till, med ett extra julbord

 

Till sist vill jag bara lägga upp några bilder från den härliga snön och den fina flagga vi har hemma hos oss. Jag ÄLSKAR vinter och snö, och speciellt när det är cirka 10 minus och sol. Både när jag bodde i Danmark och nu när jag bor i Paris har jag blivit klar över att jag måste bo på ett ställe där men har vinter! Det är sååå deprimerande när det är hyffsat kallt, regnigt och mörkt. Det är något bättre här i Paris än i Danmark, för Danmark ligger i mellanläget, där det ibland kommer snö (när jag gick bodde där var det riktigt bra vinter innan jul, men efter jul var det hemskt) men den smälter snabbt eller ligger kvar som blask. I Paris slipper man i alla fall blasket. Här kan det vissa dagar vara hyffsat ok, ungefär som en svensk oktober-november. 

 

 

Ibland har man bara såna där dagar när allt känns så bra! Det här var en sån dag! Jag vaknade och var inte på dåligt humör vilket är mycket ovanligt när det gäller mig. Jag ville naturligtvis inte gå upp (det är lite väl mycket begärt!) men redan på väg till skolan var jag på riktigt bra humör och visste att den här dagen skulle bli bra!

Inte ens psyko-skaluppvärmningen vi kör på gemensamma lektionerna, kunde bryta ner mitt humör. Jag spelade glatt mina egna skalor (som består av helt fritt valda toner, beroende på vad jag känner för, och vart draget råkar befinna sig) medan de andra spelade sina klassiska dur och harmonisk moll-skalor och brutna ackord. Dur och harmonisk moll är så 2012 tycker jag...

 

När man har en sån här dag har man tillräckligt självförtroende för att spela ganska hyffsat på lektionen, även om läraren tjatar om sina D på fjärde draget och F på 4+ och 6. Jaja, det kommer nog för mig också snart skulle jag tro! Första orkesterrepet gick också relativt bra. Jag gjorde inte totalbort mig på trombonsolot, och musiken är så härlig att spela! Av någon mycket märklig anledning har Rimsky-Korsakov valt att skriva andratrombon i altklav, även om den inte går ett dugg högt. Lite knepigt att läsa ibland, men bra övning!

 

Nåja, nu ska jag forstätta ha en bra kväll, och det får ni också försöka med! 

  

Igår kväll kom jag, efter en lång resa, tillbaka till Paris. Egentligen borde det inte ta så otroligt lång tid att åka mellan Lönneberga och Paris, men när tågen passar dåligt med flygen så kan det ta lite tid iaf. Jag åkte från Lönneberga 9:38 och var i min lägenhet i Paris 21:45 så ca 12 timmar tog det i allt. Men jag kan ju alltid trösta mig med att mina kära vänner i Norge alltid får resa ännu längre ;)

 

Igår när jag skulle resa hit var jag faktiskt lite opepp på att åka tillbaka. Det är bekvämt att va i Sverige, speciellt när man har lov och är i Lönneberga där man får mat serverad. Man kan babbla på som man vill och folk förstår, man kan hitta svenskt godis, man känner folk bra o.s.v. Men nu när jag är här och har haft min första dag i skolan känns det ganska skönt ändå! Jag är inte färdig med Paris än, och nu ska jag ge järnet med trombonen de sista veckorna! Imorgon börjar orkesterprojekt där vi spelar Scheherazade av Rimsky-Korsakov. Jag spelar andratrombon, och just i det här styket har han valt att lägga trombonsolot i andratrombon, YIPPI! =) Fast det är ju också nervöst och det gäller att jag inte gör bort mig. Men om jag klantar till mig kan jag trösta mig med att jag åker tillbaka till Sverige och behöver alldrig mer träffa publiken ;)

 

Det här är första satsen av stycket. Trombonsolot är i andra satsen. Men det är inget stort, långt och svårt solo, så ni kommer förmodligen inte ens lägga märke till det, men för oss trombonister är det stort och viktigt ;) Lyssna på hela stycket, det är fint!