Tehå

Julafton firades även i år i Lönneberga. Det är en tradition som är svår att bryta, även om Marcus upprepade gånger valt att resa utomlands istället för att fira jul i Lönneberga. Men det ses inte med blida ögon, och i år var han faktiskt med hemma i Lönneberga!

 

Resan hem till Sverige gick väldigt bra! Jag gick upp redan 3:20 på morgonen och kom fram till Lönneberga på eftermiddagen och inget av tågen var nämnvärt försenat. När jag landade i Köpenhamn var det ingen snö, men redan i Malmö var det lite snö, och ju närmare Lönneberga jag kom ju mer snö var det. Det är så otroligt fint här med snö på tallarna och vitt, mjukt överallt. Jag hoppas jag hinner ta lite bilder på snölandskapet imorgon. 

 

 

Nu har även jag jullov! Imorgon åker jag hem till Sverige för att fira jul i lilla Lönneberga! Det ska blir riktigt härligt att komma hem, träffa familj och vänner, kunna prata svenska, äta svensk mat och så vidare. Jag har längtat mycket till att åka hem och fira jul, men samtidigt blir det ju också så att man kommer mer och mer in i sin nya vardag så jag har egentligen inte ett stort behov av att åka till Sverige. Nu känner jag ju folk här, och allt känns mer hemmavant. Men jul och nyår firas klart bäst i ett land där man har snö och kallt! 

 

Flyget lyfter redan 7:15 imorgon, vilket innebär att jag måste åka otroligt tidigt hemifrån imorgon. Faktiskt så tidigt att det inte går pendeltåg till flygplatsen, utan jag måste ta nattbuss. Men jaja det ska nog gå bra! 

 

Svårare var det med packningen! Jag ska bara ha med trombonen och handbagage hem så jag har verkligen fått tänka igenom vad jag packar med hem, och som vanligt funkar pressningsmetoden bra! Kom bara att tänka på när jag skulle till London 4 dagar. Då tog jag med min stora fetingväska som jag hade fyllt! Och nu ska jag vara borta i drygt två veckor och klarar det med ett handbagage! Är jag inte duktig? *klappar mig på axeln*

 

Men för att få med de kläder jag vill ha med hem kommer jag gå med dubbel uppsättning kläder imorgon =) Det kommer bli varmt men det är det värt!

Nu är det alltså inte länge kvar till jul, och jag har fortfarande inte sett snö! En morgon kunde man i vissa skuggiga hörn se lite blask som tydde på att det varit snö, men annars har jag inte ens varit nära att se snö här! Jag kan ju också tillägga att morgonen där det på vissa ställen fanns blask, var de genast framme och både sandade och saltade. Snöoväder för Paris!

 

Därför är jag i stort behov av vinter och snö, och speciellt viktigt är det naturligtvis att det är snö på julafton. Så den senaste veckan har jag totalknarkat smhi's och yr.no's väderrapporter. Nu börjar jag känna mig lite lugn för båda två har hela tiden sagt att det ska vara minusgrader vid jul! Puha! 

Det är nog inte någon som missat att fransmän har ett rykte om sig att vara arroganta och snobbiga. Jag har tidigare skrivit att det är långt ifrån sanningen, och att jag inte träffat några arroganta, otrevliga fransmän. Men idag träffade jag en som vare lite småotrevlig. 

Som jag skrev i söndags, har jag tappat bort mitt kort till skolan, så jag skulle gå idag för ordna ett nytt. Först gick jag till en man som kunde ge mig tillfällig tillgång till övningsrummen. Egentligen var det inte ens han som hade hand om det, och han var på väg att gå på lunch, men han hjälpte mig ändå, och erbjöd sig också att följa med och visa vart kontoret till Mme Fatou, kvinnan som hade hand om korten, låg. Han var jättetrevlig och hjälpsam. Inte ett dugg arrogant. 

 

Så gick jag upp till Mme Fatous kontor, där en kvinna jobbade
- Goddag! Är Mme Fatou här?

- Nej, hon är på lunch, och jag tänker också gå på lunch! (inget leende, kollar inte ens upp på mig)
- Ok, vet du (eller Ni sa jag såklart ;)) när hon kommer tillbaka?

- Nej! 

Sjukt butter och ohjälpsam. Så jag tänkte att kanske ligger det ändå någon sanning i att de är arroganta. 

Men så när jag, efter lunchrasten, fick tag på Mme Fatou var hon jättetrevlig och hjälpsam, och efter att jag skrivit under något papper berättade hon till vem jag skulle gå för att få själva kortet. (För er som undrar är Frankrike sjukt byråkratiskt. För att utföra en sak får man prata med 4-5 olika personer! Byråkratiskt är ju för övrigt ett franskt ord. Slump?) De två som jobbade på det kontoret var så glada och trevliga och ordnade villigt att nytt kort till mig. Egentligen kostar ett nytt kort 15€, men de sa att jag inte behövde betala eftersom det snart är jul, bara jag inte berättade för rektorn. 

Totalpoängen blev alltså 4-1 till trevliga fransmän, och slutsatsen jag drog av det är att fransmän är trevliga och hjälpsamma men att det finns rötägg även här! =)

Enligt min lärare är det bara en sak på trombonistutbildningen som är viktig. Jag hade naturligtvis gissat att det var skalor han menade, så mycket som han tjatar om det, men han syftade på förstaåringarnas middag. Alltså de som går första året i trombonklassen på CNSMP ska ordna en middag för de andra tormbonisterna, trombonlärarna (huvudläraren är han med grått hår, höger i bild) och pianoackompanjetören (hon med rosa tröja, vänster i bild) där de tar med något som är speciellt för den regionen de kommer ifrån. Som utbytesstudent räknas jag automatiskt som förstaåring så jag skulle också ta med något svenskt.

 

Men vad kan man hitta för svenskt i Paris? Inte så mycket! Det hade ju varit klockrent att ha med ostkaka, för det är ju typiskt småländskt. Men det kunde jag ju glömma, för det hittar jag inte i Paris. Men IKEA har en svensk matvarubutik där jag köpte julmust, pepparkakor och glögg, och så gjorde jag fläskpannkaka. Fläskpannkakan gillade de, och pepparkakan sa de också var god men julmusten var de lite tveksamma till. Som de sa "C'est un peu bizarre quand même" vilket ordagrant betyder "Det är lite märkligt ändå" men som även kan översättas till "Hjälp, hur ska jag kunna göra mig av med det här utan att han ser?"

 

De har inte lärt sig mycket svenska precis, men de har lärt sig att säga "skål", och en av dem som kommit snäppet närmare flytande svenska kan även säga "tack så mycket" och "hej". Efter att skolan stängde drog vi vidare till en av trobonisterna som bor väldigt nära CNSMP, i en byggnad där (tror jag) bara elever från CNSMP bor. Det är kul att hänga där, för alla besöker varandra och sprids det att det är party hos någon så kommer plötsligt 10-20 till som har lust att hänga. Men jag skulle aldrig vilja bo där för de har INGEN respekt vad det gäller tystnad på kvällen. Mitt i natten tar de en trombon och trumpet, öppnar fönstret och spelar så starkt de bara kan, och det är inte lite starkt kan jag säga! Då kan man ju vänta sig att någon ryter att de ska hålla käft, men näe, istället hör vi en hornist som försöker utmana, och en annan trumpetare hakar också på. Och när de tävlat om att spela starkast och fulast i kanske en kvart bankar det på dörren och massa folk som hajjat att det försigår något där vill haka på. Musiken är på högsta volym och folk skriker lite i största allmänhet, men inte en enda granne som klagar. Och det är inte första gången det händer, vi har spelat 10 tormbonister där utan att de klagat. Musiker är ett släkte för sig själva!

 

 

Jag är SÅ virrig!! När jag var i Madrid köpte jag ett par vantar. När jag flög från Madrid hade jag redan tappat bort dem. Två dagar efter tappade jag bort min halsduk. I onsdags köpte jag ett kopieringskort. När jag kollade 10 min senare vart jag lagt det hittade jag det inte eftersom jag slarvat bort det. Och idag har jag upptäckt att mitt kort till CNSMP är borta! Jag har letat flera gånger i väskan, plånboken och mitt rum men det finns inte! Och utan det kortet har jag inte tillgång till övningsrum och bibliotek. Jag kan inte förstå vart det är! Jag hade det igår! Det enda jag kan tänka mig är att kortet glidit ur plånboken när jag tagit ut mitt kontokort. 

 

Så idag, eftersom jag inte hade något kort, fick jag öva trombon på en toalett på skolan! Imorgon får jag gå och snacka med någon ansvarig och höra hur jag ska göra för att få nytt kort. Jag kommer säkert få en utskällning... suck!! Jag börjar inse hur det känns att vara Daniel Karlsson!

 

Idag var det barnens julfest i kyrkan. Det var inte julfest på samma sätt som i Silverdalen där vi har en hel dag med gröt och fika och så. Men de hade pyntat upp till gudstjänsten och barnen hade ett förberett ett program istället för predikan

Och så turades de om att läsa bibelverser och bitar av berättelser. Det är ju faktiskt väldigt gulligt att höra små barn läsa på franska!

 

De hade också gjort apelsiner som de satt ljus, och tandpetare med godis, i. Det är tydligen en fransk tradition. Så vi fick en sån var och så skulle vi tända ljuset medan vi bad Fader vår =)

 

Efter gudstjänsten var slut så frågade prästen som vanligt om det var någon som hade något han/hon ville säga. Och då var det en liten flicka som ville sjunga en sång för oss. Så hon och hennes mamma gick upp och sjöng en sång. Från början var hon lite blyg men sen kom hon igång rejält och sjöng för glatta livet! Härligt med frivilliga solister!

Idag har jag precis som vanligt haft fullt upp. Slapplördagar finns inte i en musikstuderandes liv =) Först skulle jag leta upp en ny halsduk eftersom jag lyckats slarva bort den andra. Min vana trogen åkte jag runt över hela Paris för att hitta en lika dan som jag köpte förra gången, men fick till slut nöja mig med en svart istället. Men världen går ju inte under för det!

Sedan ska man ju naturligtvis öva trombon. Det mesta är kul att öva, men skalor har jag alltid tyckt är pest!  Min lärare påstår dock att det är absolut nödvändigt att jag lär mig alla skalor, på alla steg (d.v.s. kunna spela en c-mollskala men kunna börja på t.ex F istället för C) i dur och moll, samt alla brutna ackord med alla omvändningar. Det är förtvivlat tråkigt att lära sig! Men det blir väl roligare när jag väl lärt mig! 

Efter jag övat trombon var jag tvungen att pröva nya spårvagnen som invigdes idag och som går precis utanför konservatoriet. Det är ju trevligt med spårvagn! Men tyvärrr verkade lite för många tycka det för det var knökefullt. Och nej, jag åkte inte spårvagnen bara för att testa, utan jag skulle ändå till en stor affär som låg i den riktningen. Så nu har jag handlat in för att göra fläskpannkaka till trombonmiddagen på måndag. Jag har också skaffat glögg, julmust och pepparkakor, så de andra ska få känna lite svensk julstämning =)

 

Det är så härligt att ta kvällspromenader! Varje gång jag gör det blir jag helt övertygad om att det här inte är sista gången jag bor i Paris. Om två månader flyttar jag tillbaka till Sverige igen. Tråkigt? Ja! Skönt? Ja! Det finns jättemycket jag saknar med Sverige och Stockholm, men jag blir mer och mer fäst vid Paris också. Jag tror att i framtiden kommer jag bo typ 8 år i Sverige, 2 år Frankrike, 8 år Sverige, 2 år Frankrike o.s.v. Man vill ju egentligen bo på båda ställena samtidigt ;) 

Idag kom det ett brev på posten med en jul-CD som vi spelade in i våras. Det var alltså KTH's akademiska kapell, Kungliga teknologkören och några solister som spelade in den, och jag spelade förstatrombon. Det är kul att CD'n änligen är klar, och den ser riktigt proffsig ut. Det låter också väldigt bra över lag, men naturligtvis kan man höra att det är en amatörorkestrarna. Solisterna är däremot otroligt duktiga. Margareta Bengtson, tidigare sopran i the real group, Gunnar Lundberg, baryton och Mark Schrello, tidigare solotrumpetare i radiosymfonikerna. CD'n kan köpas för 100kr om någon skulle vilja det.

Kolla bara på den här byggnaden! Opéra Garnier,eller bara Opéra, som den oftast kallas. Otroligt fin byggnad med massa guld över allt! Nu borde jag naturligtvis säga att jag var där och såg en ballet eller något kväll, men faktiskt har jag inte varit inne i den än! Jag vet att det är dåligt! Och jag ska göra det innna jag åker från Paris, men jag har bara inte kommit till det än. Men jag vet av bilder att det är väldigt fint innuti också. 

 

Om ni har sett Fantomen på operan, så är det i den här byggnaden han sägs ha levt. Det är den gamla fina operan, men det spelas inte så mycket opera där längre. Det är mest ballet och konserter i Opéra Garnier medan de större operaverken spelas på Opéra Bastille som ni ser här under

 

Där har jag inte heller varit! Skämskudde till mig! Jag hade tänkt gå och se Carmen som de spelar nu i December, men alla biljeter blev slutsålda till alla föreställningar innna jag hann köpa, så det går inte. Nu är planen istället att jag ska gå i Januari och se renguldet av Wagner! Feta grejor!

Efter tre månader i Paris har jag äntligen hittat vanlig hederlig jäst! Vart hittar man det då? Hos bagaren naturligtvis! Jag frågade i en butik för kanske två månader sedan och de sa att jäst fick man köpa hos bagaren. Så jag gick till bagaren och frågade, men han sa att jäst det sålde han inte. Jag gav upp och körde på deras torrjäst istället. Det fungerade inte så bra! Men i mitt andra försök hos en annan bagare fick jag färsk jäst. Inte i ett fint gult paket som i sverige, utan i en ligen charmig påse, för här kör de i lösvikt. 

Hur som helst blev följden lyckade saffransbullar! Men till sitt pris! Jag brände mig på ugnen, och i ett av min hjärnas starka ögonblick tänkte jag att om jag sliter bort skinnet där jag bränt mig innan det hinner bli en blåsa kommer jag ju inte få någon blåsa som gör ont... Smart va? Så nu har jag ännu mer ont för att jag slet bort skinnet! :D

Jag kan även nämna att innan det lyckade försöket med saffransbullarna började jag göra en deg där jag tog hälften av allt, utom sockeret, så jag fick dubbelt så mycket socker som jag skulle. Jag hade använt det sista smöret och det var söndagseftermiddag. Som jag skrivit tidigare håller inte mataffärer i Frankrike öppet söndageftermiddag, så jag gav upp och gick på en fototur istället. Men vad tror ni jag hittar? En mataffär som har öppet söndag eftermiddag! Så det blev bak på kvällen i alla fall. 

Igår var det dags för Raclette-middag med trombonklassen. Det är tydligen väldigt viktigt att man prövat, och tycker om, det. Raclette är en ost, som varken är möglig eller stinker, som man smälter i den där manicken ni ser på bordet, och häller över kokt potatis och kött. Det var helt ok. Det är inte det godaste jag ätit, men det var absolut inte dåligt. Men de andra verkar uppskatta det lika mycket som vi uppskattar vårt julbord nästan! Det var myyycket viktigt att jag tyckte om det och visade det! ;) De hade beräknat ungefär ett halvt kilo ost per person! flämt! 

I närheten av Opéra Garnier finns Paris exklusivaste gata, nämligen Rue de la paix, och Place Vendôme. Det är ett fint område som ligger centralt i Paris. Det är inte det området där de rikaste människorna bor, men det finns många fina butiker där. Europas lyxigaste hotell ligger också här. 

 

Många av butikerna är smyckes-, klock- och juvelbutiker, men det är en del klädaffärer och annat också. Bland annat fanns den här butiken, Tartine et chocolat, där de sålde snobbkläder för barn. Det är ju bra för jag har alltid tyckt synd om 3-åringar som inte kan klä sig i senaste modet ;)

Är det inte härligt att höra en brassensemble i tomteluvor spela såhär i adventstider. En brassensemble med pockettrumpet, sousafon, bastrumpet och klarinett(!). De spelade hällre än bra som man brukar säga. Skönt också att se sousafonisten spela med ena handen i fickan! =) 

 

Eftersom jag kom direkt från gudstjänsten där jag hade spelat trombon till sångerna, hade jag ju med min trombon. Som de glada och välkomnande amatörmusiker de var ville de naturligtvis att jag skulle vara med, men jag tackade artigt nej, eftersom de av någon anledning bestämt sig för att spela utan noter, och jag inte kände till alla låtarna. Varför de ville spela utantill vet jag inte, för det verkade inte som styckena satt i ryggmärgen precis. De påminde lite om ett brassband i Hilleröd som jag och en kompis testade ett rep, och gick ut därifrån mycket eniga om att "ALDRIG MER!!". Men jag älskar ändå att de spelar och är glada! 

Ser ni svenska flaggan på bilden här? Kändes bra att det fanns fler svenskar på matchen =)

Men jag frös som en gris! Temperaturen låg kring nollan, och jag har bara en höstjacka och har klantigt nog slarvat bort både vantar och halsduk under de sista dagarna. Och skorna jag använder stänger typ in kylan eller något så mina fötter kändes som isklumpar. En annan kille där såg nog att jag frös för han erbjöd mig sina hanskar. Så jag fick det lite varmare och han fick frysa istället... bra deal tycker jag ;) 

Nu kommer fler bilder från Madrid, och det inleds med en bild av Palais des Communication, som jag tror är huset där kommunpolitikerna håller till, typ stadshus. En otroligt fin och pampig byggnad!

 

Man är ju van att se poliser i bilar, bussar och motorcyklar. Poliser på hästar ser man också lite då och då, men  det verkar som det har blivit på mode att använda udda fordon. På Södermalm i Stockholm har polisen börjat använda segway, och här i Paris använder man ofta inlines för att lättare komma fram, och jag har även sett cyklar som det står Police på. Poliser som åker båt och flyger helikopter finns ju också. Det jag väntar på nu är polis i lådbil. När det införs tänker jag bli polis!

Ibland har man bra trombondagar och ibland har man dåliga trombondagar! Idag var det en bra dag. Jag började i och för sig med prima vista-lektion som mer eller mindre går ut på att jag spelar så bra jag kan medan läraren förklarar för mig att det inte duger och att när man går på musikhögskola ska man klara det utan problem. Men jag är nöjd ändå! Jag gjorde några små missar, men på det hela taget gick det bra, så även om han nog inte var enig med mig tyckte jag själv att jag gjorde bra ifrån mig! Det gäller att inte bry sig för mycket om läraren tycker det är bra eller inte för han är galen! Han tar fram stycken som absolut inte har självklar melodi, som har svår rytm och som dessutom är slarvigt handskrivna, "för att jag ska lära mig att läsa slarviga noter". Och klarar man inte spela det på en gång så är det konstigt enligt honom ;) Han säger det med glimten i ögat men jag har hört att de flesta får gå om kursen två eller tre gånger innan de blir godkända. 

 

Det här stycket är det som jag jobbar med just nu. Inte på prima vista-lektionerna alltså, utan som mitt solostycke. Är det inte underbart? Tyvärr ligger det också lite högt så det gäller att tänka musik och inte noter, för tänker jag noter inser jag att det är högt, och så blir jag plötsligt trött i läpparna =) Men när man spelar sån där musik på ett sånt där instrument kan ni säkert förstå att man får en bra dag!

 

(Bilder från Madrid kommer, men jag har inte rensat igenom dem än. Det var otroligt många! ;))

 

 

När det är advent och man varken har snö, kyla eller julpynt får man göra precis allt man kan för att få julstämning. Julmusiken är ju en självklarhet, men det krävs även starkare artillerier. Så jag bad mamma skicka ned saffran från Sverige (tidigare försök på att hitta samma sak utomlands visar på att saffran köpt i Sverige är bäst!), vilket hon gjorde! Så idag stod det saffransbullbak på schemat.